I söndags gav vi oss iväg till Norberg på morgonen. Målet för dagen var att delta i Engelbrektsturen. Ett lopp som i sin helhet ingår i Långloppscupen.
Jag anmälde mig kvällen innan. Då hade över 800 anmälningar kommit in. En av dem var vår gamle bekant Martin. Jag anmälde mig så jag startade i samma fålla som honom, fålla sex.
Kom fram till Norberg och det var fullt med folk. Hämtade nummerlapp och åkte mot en parkering. När vi precis parkerat så kom Martin gående. De hade parkerat precis bredvid visade det sig. Det var lite lustigt för de visste inte att vi skulle dit. pratade en stund med honom och hans fru Susanne när vi käkade en andra frukost.
Vi gick och tittade på tjejstarten. De startade 45 minuter före oss. En liten grupp som for fram och jag var glad att jag anmält mig som motionär. Det var nog fler tjejer än sist jag cyklat i tävlingsklass, men på tok för få för att ha någon att cykla med hela tiden.
Jag gick tillbaka till bilen och gjorde klart allt. Valde att inte köra med vätskeryggsäck utan stoppade saker i fickorna istället. Passade bra att testa den varianten den här gången.
Åkte mot start och hann se tävlingsherrarna dra iväg innan jag parkerade mig i fålla sex. Martin stod längst bak, så jag ställde mig och pratade med honom. Så kul att ha någon att prata med innan start. Det var Martins första MTB-lopp, så han var nog lite nervös. Tävlingar är han van vid annars. Har avverkat ett antal Vätternrundor, Iron Man, skid Vasalopp och Ultravasor, sen en hel drös med andra triathlon och cykellopp. Han kan det där med tävling helt enkelt.
Starten närmade sig. Min plan var att ta Martins rygg och hålla den så länge jag mäktade med. Sen startade vår granne fem minuter efter oss. När han kom ikapp skulle jag försöka hänga med honom.
Starten gick och det var lugnt i början. Höll Martin framför mig. Det trasslade lite när vi skulle ner på banvallen mot Klackberg, men kom fram till honom igen. Sen efter ett par kilometer kom det cyklister mellan, sen var han borta. Såg honom precis framför i Klackberg, sen försvann han.
Jag cyklade kontrollerat. Tog det lugnt uppför och gasade på utför. Utförsbackarna på stig är min styrka i de här sammanhangen. All cykling på stig på långlopp är min styrka. Ett stopp fick jag på hela loppet. Tjejen framför fick en tvärnit på en rot eller sten, så det blev en seriekrock på ett hygge. För mig gick det bra, men killen bakom ramlade tyvärr. Det gick bra för honom också, men aldrig kul att lägg sig.
Det var mer stig i början än jag tänkt mig, men det var riktigt fint. En hel del små backar, så jag försökte hålla ner pulsen. Tänkte att jag tar det lugnt i tre mil och kör hårdare den sista. Jag skulle ju bara cykla 4 mil den här gången.
Efter 15 kilometer kom grannen, Conny, och susade förbi. Kom på när han passerat att jag ju skulle försöka hänga på. Det gick i ett par hundra meter, sen fick jag släppa. Precis därefter kom den första regnskuren. Den slog hål på den tryckande värmen som varit innan och cyklingen blev mer behaglig.
Kilometrarna passerade och två vätskekontroller likaså. Var glad att jag bara skulle köra 40 kilometer. Jag njöt faktiskt lite. Sista milen kom och med den en del stig. Tyvärr hade jag cyklister framför, så gasa kunde jag inte.
Kom dock i ett bättre spår i en kort uppförsbacke där de framför mig fick stopp, så där passerade jag ett gäng. Nu var vi tillbaka i Klackberg och hade bara banvallen på fyra kilometer in till Norberg kvar. Hade en kille bakom från Vretstorp. När eliten dundrade förbi med två kilometer kvar sa jag åt honom att det bara var att hänga på. Han skrattade lite och undrade hur långt man skulle orka det.
På upploppet sa jag åt hon att nu var det bara att spurta, så vi gasade på ordentligt. Riktigt kul!
Jag hade som mål att ta mig runt under två timmar. Det fixade jag med någon minuts marginal. Jag hade även som mål att ta mig runt med en känsla av att det var kul att vara där. Det klarade jag också bra. Fyra mil är lagom långt och det var riktigt kul att starta i en stor startgrupp.
Nu väntar mer träning och sen är det cykelvasan om drygt en vecka. Det ska också bli kul, trots att den är längre. Det är så härlig stämning runt den, så det bli roligt för den sakens skull.
På återseende!