Minisemester Värmland och Dalarna

Vi hade några dagar vi kunde åka iväg med husvagnen. Vi ville inte åka så långt, för barnen var kvar hemma. Resan gick mot nordvärmland och Dalarna.

Vi började med att åka till Vägsjöfors. Där hade jag fått nys på lite fina cykelleder, så vi åkte till campingen strax norr om E45. En mysig camping som ligger vid en sjö, Värmlands sjö och fjällcamping. Vi hade turen och fick en plats närmst sjön.

Vi cyklade på eftermiddagen och grillade på kvällen. Satt där vi sjön i solen och bara njöt. Rätt tacksamma över att vårt land erbjuder så mycket fina sjöar. Söderöver i Europa finns inte det på samma sätt. Vi ska vara glada åt vår Allemansrätt här i Norden.

Måndag morgon åkte vi vidare norrut. Följde Klarälven och stannade för att fika vid Långflon vid Höljsedammens strand. Efter fika blev det lite handling i köpcentret i Långflon. Billigt för norskarna, men vanliga priser för oss.

Åkte någon kilometer i Norge innan vi svängde västerut mot Rörbäcksnäs. Stannade på campingen i Tandådalen och slog läger ett par dagar.

Cyklade efter lunchmat Högfällshotellet. Det var mest grusväg, men med inslag av lite spång över myr. Vid hotellet cyklade vi upp på fjället en bit, åt en banan och vände hem. Blev ett lagom hårt pass efter cyklingen dagen innan.

På tisdagen tog vi bilen till Rörbäcksnäs för att cykla där. Valde Kalugapasset som är en blå led som ska vara lätt. En gång i tiden var den nog lätt, men gud så sliten leden var. Mest bara rötter framme, så ingen behaglig cykling.

Tillbaka vid bilen åt vi banan och stötte på en Karlskogacyklist. Han sa att vi måste åka en blå led som gick norrut. Den skulle inte vara lång, så vi gjorde som han sa. Började med Kalugapasset några kilometer tills vi kom fram till asfaltsvägen. Där var leden Storstein skyltad. Vi fick runt tre kilometer magiskt fin stig.

Åkte hem för lite lunch och drog iväg på eftermiddagsäventyr. Orkade inte cykla, så vi tog bilen till norska Ljördal för att gå upp på ett fjäll, Fulufjället.

På parkeringen stod kanske fem eller sex bilar. Vi gick leden åt sydost, upp mot Fulufjelltrappa. En stentrappa gjord av sherpor från Nepal. Riktigt fint var det att gå där, men terrängen fram till trappan var svårare att gå i.

Vi kom upp på fjället och fram till Svenska gränsen där vi satte oss på varsin sten för att fika. Utsikten var magnifik. Åt ett håll såg vi Sverige och åt andra hållet Norge. Vandringen upp blev drygt en kilometer, men inte direkt svårt att gå. Vi mötte några på uppvägen, men när vi fikade såg vi ingen alls. När vi gick ner kom det någon eller några och gick över fjället.

I Sälenfjällen är det så mycket människor på sommaren. Där, några mil in i Norge, var det nästintill folktomt. Varför trängas i vildmarken om man inte behöver?

Vi återvände till bilen och då var parkeringen nästan tom. Åkte tillbaka till campingen och njöt av solen en stund innan vi åt kvällsmat och kröp in i husvagnen.

På onsdagen hade vi två val. Att cykla på fjället eller åka hemåt. Vi vaknade till tio grader, mulet och blåsigt. Så vi packade ihop och åkte hemåt. Fjället kan vänta tills det är mindre folk där.

Vi åkte till Vansbro för att cykla lite led där. Efter en lunch drog vi iväg på en blå led. Den skulle vara drygt en mil, så det passade bra. Den var jättefin. Gick i tallskog på en grus och sandås. Stigen slingrade sig fram och det var bara att njuta. Sällan vi får cykla på så fin led.

Återvände till husvagnen och åkte till Djuprämmen. Där badade vi och fikade innan vi rullade hem. Det blev en riktigt bra minisemester med massor av äventyr.

Den gömda cyklingen i Nordvärmland

Det finns en by som heter Vägsjöfors. Precis som namnet säger finns där en väg, sjö och fors mellan ett par sjöar. Eller i alla fall ett strömmande vattendrag.

Där, mitt i ödemarken, finns MTB-leder som ingen någonsin nämnt förut. Tills jag fick ett jobbuppdrag innan semestern där det här området kom på tal.

Vägsjöfors MTB Area, WMT, består av flera olika områden med leder. De ligger inte långt från varandra och alla utgår från Lodgen som ligger vid E45:an.

Vi valde att åka i Brockens MTB område där det finns runt 8 leder och ett område med 7 utförsleder med olika svårighetsgrad. Led 1 är lättast och led 7 är svårast.

Övriga leder är inte indelade i de vanliga grön till svart. De är istället uppdelade så att det finns en skala med hur mycket grönt respektive blått, rött och svart det finns på varje led.

Vi började med utförslederna. De skulle vara maximalt 300 meter. Efter två leder insåg vi att konditionen inte skulle räcka till (efter två månader utan mycket träning för någon av oss), så vi valde en vanlig led istället.

På Strava hade jag fått fram att den röda leden på 8 km slingrade sig fram och tillbaka på ett rätt litet område. Vi valde därför den lite längre ljusblå slingan. Den skulle vara 13 kilometer vilket kändes bra att börja med.

Vi började cykla och den slingrade sig också fram och tillbaka i området. Superfin stig och det hände saker hela tiden. Det var inte mycket vila och det tog lång tid att cykla de 13 kilometer slingan var. Hela tiden korsade vi de andra ledarna och ibland gick de på samma ställe. Helt otroligt hur de lyckats dra så mycket led på ett så pass litet område.

I norra änden blev underlaget sämre. Kan mycket väl bero på att det är så väldigt mycket vatten och blött. Har nog regnat mycket här för sjöar och vattendrag är överfulla. Bitar av leden låg under vatten, men vi tog sats och kom igenom utan att blöta ner oss för mycket.

Vid ett parti gick leden över en gammal torvmosse. Vi fick en känsla att det var som att cykla hemma. Vi har mer sten hemma, men i övrigt var det rätt likt. Kul att se vilka tekniker som använts för att komma förbi diverse hinder. I det här fallet nedblåsta träd.

När vi till slut hade tillryggalagt de 13 kilometer leden var, var vi så trötta i armarna och rätt slitna, så vi rullade hem till husvagnen. Det får helt enkelt bli en tur tillbaka någon gång för vi han ju bara med en bråkdel av cyklingen här.

En vecka kvar

Det har blivit lördag och vi har bara en semestervecka kvar. Det känns som att årets semester flugit förbi. Det har säkert att göra med att vi varit borta två veckor av dom. Förra året tog vi två veckor vid midsommar och åkte på semester istället.

Vi hade kalas för Lina i torsdags. Hon fyllde 19 år. Firade med tårta och senare på kvällen hade hon bestämt mat på Rosegarden. Blev jättebra och vi somnade mätta på kvällen. Hon fick även antagningsbeskedet till högskola i höst. Så hon kommer läsa basår på Karlstads universitet.

Igår var en helt oplanerad dag. Micke byggde lite på carporten och jag plockade kantareller. Fick ihop så mycket svamp att vi körde iväg dem till Mickes föräldrar. De älskar svamp, men har ingen möjlighet att gå längre turer i skogen längre.

Vi åt grillat hos dom på kvällen vilket blev så himla gott.

Idag ska vi nog packa och handla. Micke och jag tänkte ta en campingtripp några dagar i början på veckan. Blir en tur mot nordvärmland och Dalarna tror vi. Ska cykla lite tänkte vi.

Får se hur det kommer gå. Jag sprang intervaller igår för första gången sedan början av juni. Det var riktigt slitigt och Micke cyklade en kort tur vilket var rätt jobbigt det med. Han har varit förkyld sedan midsommar och bara varit frisk när vi var borta.

Vi får ta det lugnt helt enkelt.

Barnen är hemma den här gången och ser efter katterna. Sally, som vi inte sett röken av sedan vi kom hem, dök upp igår vid lunch. Så nu är ordningen återställd här hemma.

Landat hemma

Det har snart gått en vecka sedan vi kom hem från bilsemestern. Vi har hunnit landa och haft några semesterdagar på hemmaplan.

Hemma väntade min nya cykel. Innan midsommar sålde jag Allebiken jag haft som tävlingscykel de senaste åren. Tappade motivationen på att tävla helt efter Lida loop. Tror det är mycket för att återhämtningen tar så hiskeligt lång tid. Samtidigt som fundering på vad som är kul med cykling.

Bestämde mig helt enkelt för att sälja cykeln och se vad jag ville ha sen. Hade tur som fick den såld på bara några dagar från det jag lade ut den på annons. Sen kikade jag efter något nytt. Beställde en cykel som visade sig vara helt fel för mig, så det blev en snabb avbeställning. Så beställde jag en annan. Den har jag nu och den kommer jag kunna ha länge.

Det blev en cykel som går att tävla med, om jag vill. Framförallt blev det en cykel som är prefekt för mig som älskar att cykla stig lite här och var. En Scott Spark, som jag hade tidigare och var nöjd med (men den förra var för tung för tävling).

Hämtade cykeln dagen innan vi åkte söderut, så den har stått till sig här hemma. I lördags blev det premiärtur. Sadelstolpen visade sig dock vara för lång, utan möjlighet att korta den, så i måndags blev det reklamation av den. Då är det skönt att köpa cykel lokalt. Mandel, som butiken heter där jag köpte den, fixade ny stolpe direkt. Så nu har jag en optimal cykel för mig att skrota runt på framöver.

Cyklade med Lilja i tisdags en stund på lite stigar mot Bodalen. Cykeln är verkligen bra. Jag tar mig fram på de flesta ställena.

Nu har jag bara en kropp som behöver steppas upp lite. Har kört två lite hårdare pass sedan Lida Loop och det är två månader sedan den tävlingen. Om två veckor är det Cykelvasan, så blir ingen rekordtid för mig där.

Har något bus i kroppen just nu också, så igår blev träningsfritt. Hade velat springa intervaller, men det får vänta någon dag.

Idag fyller Lina 19 år, så det blir tårtbakning på förmiddagen och sen kalas i eftermiddag. Ikväll har hon bestämt mat på Rosegarden. Så det blir en fullspäckad dag.

Hemvägen

Sex nätter i Kroatien går ganska snabbt ändå. Eftersom det var så varmt, drygt 30 grader dagtid, så var det sola och bada som gällde. Eller rättare sagt, skugga och bada.

På tisdagen packade vi ihop och åkte hemåt. Hade bara ett mål på hemresan och det var besök på en motorbana i Österrike.

Passade på att köra lite mindre väg mot Österrike. Istället för att ta tunneln under Karawankerna, så tog vi ett pass över dem istället. Stor och fin väg i Slovenien och liten och krokig väg efter passet i Österrike. Så himla fint.

Kom fram till Red Bull-ring i Spielberg på tidig eftermiddag. Vi såg oss omkring och tittade på träning av något slag med snabba bilar. Hade egentligen tänkt bo i närheten, men vi var där så pass tidigt att vi åkte ett par timmar till.

Stannade i Wels i Österrike och bodde på ett relativt nytt hotell nära mässorna. Gick in till centrum på kvällen och hittade bord på en överfull pizzeria. Fick ha bordet i max en timme innan det var reserverat. Passade perfekt för oss som var hungriga och ville ha maten snabbt.

Resterande del av hemresan matade vi motorväg. Stannade och sov i Dessau nära Berlin på ett ändå nyare hotell. Sista natten bodde vi i Kolding, på ett gammalt hotell med bra betyg. Jag tycker nog att det var aningen överreklamerat, då det var lyhört och hyfsat förfallet. Det enda bra var frukostbuffén, men den var långt ifrån den bästa på resan.

Vi började sista resdagen tidigt och var i Sverige innan lunch. Hem kom vi vid sextiden och då hade vi stannat och fikat på eftermiddagen och sedan handlat i Kristinehamn.

Nu väntar två veckor semester hemma. Får se vad de har att bjuda på.

Halvtid

Vi har bott i Kroatien tre nätter nu. Det är halvtid på vår vistelse här. Har tre baddagar kvar innan vi styr norrut igen.

Det är riktigt varmt, men vid havet fläktar det och är skugga. Igår badade jag en gång, det räckte. Var riktigt skönt att sitta i skuggan i vinden och läsa hela dagen. Timmarna flög iväg.

Boendet är långt ifrån lika fint som det vi hade förra året i Pula. Det är rent och så, men riktigt trångt. Det finns bättre ”stugor”, men de ligger istället längre från havet. Det här var nog ändå bästa alternativet.

På dagarna är det runt 33 grader. I natt kom det lite regn, men temperaturen ligger stadigt på runt 25 nattetid. Vissa prognoser säger regn under dagen idag. Vi får se hur det blir.

Etapp 5: Kitzbühel – Funtana

Vi är framme vid målet. Camping Valkanela som ligger mellan Funtana och Vrsar.

Checkade ut från hotellet vid tiotiden. Det var verkligen jättebra och ett hotell jag gärna kommer tillbaka till. En natt på vintern kostar dock runt 10 000 kronor per rum. Så det är inte riktigt aktuellt. Vi betalade runt 4500 kronor för två rum nu. Det är i högsta laget, men ska det vara bekvämt så kostar det ungefär det. Det är vad de två senaste hotellen kostat också. I Göttingen var det inte värt priset, men i Bamberg tycker jag det.

Vi tog vägen via Felberntauern söderut. Hade förväntat vig lite fina vyer, men där blev jag besviken. Vi åkte mot Lienz och sedan vidare mot Villach och motorvägen genom Slovenien. Strax efter klockan 17 var vi framme på campingen. Här har vi bokat sex nätter, med fri avbokning. Det är varmt, dryga 30 grader och fuktigt var det när vi kom.

Nu vid 8 på morgonen är det redan runt 27 grader.

Etapp 4: Bamberg – Kitzbühel

Kom iväg vid tiotiden från Bamberg och tog motorvägen mot Nürnberg och sedan vidare mot Regensburg. Där hade vi sett ut en mindre väg, nr 15, söderut för att slippa passera München.

Det kändes som att vi inte kom någonstans. Den mindre vägen gick genom alla byar. Åt lunch i skuggan vid ett friluftsbad.

Vid 16-tiden passerade vi gränsen, flera gånger. Stannade vid en parkering och gick för att se en hängbro över en ravin. Det var tydligen en gammal smuggelväg. Det var två hängbroar och det gick att gå en runda på runt 40 minuter. Det ville vi inte göra utan vi gick fram till först en av broarna och sedan den andra. Det var jättefint, men riktigt varmt. Runt 30 grader har det stått i bilen hela dagen.

Hade tänkt åka till Saalbach, men där fanns inga hotell med AC. Hittade istället ett hotell med AC i Kitzbühel, så vi åkte dit istället. Det ligger även bättre till på vägen söderut.

Kom fram vid halv sex. Packade in oss på rummen och gick till centrum av byn för att äta. Vilket ställe. Lina sa att hon behövde vara rik för att vara där. Det var bara kärleksaffärer. Vi hittade en restaurang som vi tyckte verkade bra. Beställde pizza och pasta. Det var supergott.

Hotellet vi bor på ligger under gondolen upp på Hahnenkamm. Så precis bredvid den ökända tävlingsbacken i Kitzbühel.

För en gångs skull var sängarna mjuka. Det har varit så hårda madrasser hittills.

Etapp 3: Göttingen – Bamberg

Tredje dagen flöt på lite bättre. Började med att ta en sväng med bilen runt Göttingen. Såg inte så mycket av den gamla staden, men ändå. Fortsatte söderut på väg 27.

Jag hade sett ut ett museum vi satte GPSen på. Det var en gammal del av gränsen mellan öst och väst som var kvar. Intressant att se. Det är ändå inte så länge sedan det var en gräns mellan västra och östra Tyskland. Muren revs när jag gick i låg eller mellanstadiet. Kanske börjar bli ett tag sedan, men det är mindre än 40 år sedan.

Museet låg en bit utanför orten Bad Sooden-Allendorf. När vi åkte ned från berget, som museet låg på, så körde vi genom orten, eller byn. Så himla fin. Vi fick parkera och gå runt en stund. Det såg ut att ha varit en mur runt hela staden. Delar av den var kvar. Innanför muren var det massor av korsvirkeshus. Gata upp och gata ner. Smala gator och gränder var det.

Strosade runt en stund och sen drag vi vidare söderut. Körde lite mindre vägar innan vi var ute på motorvägen. Tog A4 österut och sedan A71 och A73 söderut. Vid 16-tiden var vi framme i Bamberg. Åkte mot ett hotell mitt inne i staden. Hade kollat upp det på Booking, men bokade inte.

Gick in och frågade om rum och fick två rum och garageplats för ungefär samma pris som att boka på nätet.

Packade in grejerna på rummen och under tiden barnen slappade lite så letade Micke och jag efter apotek. Var inga problem att få tag i det vi behövde.

Vilade en stund, sen gick vi för att äta och titta på Bamberg. Gick förbi det gamla rådhuset som ligger mitt i floden Regnitz. Så himla fint. Vi hittade en pizzeria i en gränd alldeles i närheten. Där satt vi på gatan och åt. När vi nästan ätit klart kom det brandbilar i den smala gränden. De hade inte blåljus på, men någon form av insats var det, för vi gick förbi dem senare och de hade slangar utrullade. Verkade dock inte vara någon större dramatik.

När vi ätit klart gick vi mot floden och det som kallas lilla Venedig. Det var riktigt fint det också.

Jag och Emil gick tillbaka till hotellet och satte oss ute och slappade en lång stund. Micke och Lina tog en promenad söderut i byn upp på något berg där det låg ett kloster, eller om det var en kyrka.

Det blev en lugn och behaglig tredje dag. Nu väntat Alperna härnäst.

Etapp 2: Blommenslyst – Göttingen

Frukosten på kroen, eller gesthauset var inge vidare. Det fanns det jag äter, vilket är macka och te, men mycket mer fanns det inte. Med tanke på priset blir betyget underkänt.

Vi åkte vidare mot Tyskland och hade trott att vi skulle vara vid gränsen före klockan 11. Nog för att vi stannade och åt en muffins och drack lite kaffe, men det tog tid att ta sig över gränsen. Det var lång och seg kö, så vi var i Tyskland tio i tolv.

Körde vidare mot Hamburg och åt lunch på en rastplats precis före Hamburg. Väl i Hamburg tog det stopp igen. Kom runt tre kilometer på 45 minuter. Eftersom det skulle vara kö i runt en mil till, så svängde vi av och tog omväg genom norra Hamburg istället. Det var så himla fint där. Gamla, fina, hus kantade vägen.

Hade planerat ett stopp vid en båthiss straxt efter lunch. Vi kom dit kvart över fyra. En kvart innan de skulle stänga. Vet inte om det var hissen som stängde för dagen, eller infocentret som stängde då. Vi han i alla fall komma dit precis för att se hissen åka ner. Så sjukt stor var den.

Båthissen heter Schiffshebewerk Lüneburg-Scharnebeck. Väl värt en omväg i alla fall. Åkte vidare mot Hannover och sedan visade mot Göttingen. Hittade ett boende med bra recensioner och bokade på vägen dit. Det blev sent, så vi stannade vid Burger King och åt innan vi var framme.

Hotellet såg fint ut, men ett av rummen vi fick var inte städat. Så vi fick gå och byta. Det var inga problem.