Jag har däckat i förkylning. Lina var riktigt dålig någon dag förra veckan och det är säkert hennes baciller som även hoppat på mig. Kände redan när jag vaknade i måndags att jag inte var riktigt pigg, men trodde det berodde på dålig sömn på natten. Det intensifierades dock och idag fick jag kasta in handduken vid nio och åka hem från jobbet. Sitter man och undrar vad man gör där och ingen vettig tanke far genom huvudet är det lika bra att utgå.
Jag åkte till Källmo, köpte ägg och fortsatte hem till soffan istället. Lika bra det. Jag är inte direkt en resurs för arbetsplatsen i det tillstånd jag är i. Finns dock risk att jag hunnit sprida vidare bacillerna hos dem. Brukar dock vara rätt många som jobbar med både den ena och den andra krämpan. Inte helt optimalt kanske, men det är så verkligheten ser ut. Visst hade jag kunnat vara kvar längre, men till vilket pris? Är redan på efterkälken efter resa och inför julfirande, så en andningspaus var välbehövlig. Så kan jag snyta min näsa i lugn och ro och hosta för mig själv.
Kände i natt när jag var vaken att hjärtrytmen gick i över 100. Jag brukar ha låg vilopuls och tänker aldrig på att den är annorlunda när jag får en infektion. Har dock läst och hört idrottare tala om det och nu var första gången jag visste vad de talat om. Så kanske dumt att över huvud taget åka till jobbet i morse, men jag hade en grej jag ville få klart. Så snart det var fixat valde jag att tacka för mig.
Vad händer nu då? Jo, jag ska vila och pyssla lite här hemma. Om en sund kommer barnen och då blir det lite livat en stund. Börjar få ner berget av smutstvätt, så det känns rätt ok. Dricka mycket och äta något extra nyttigt kanske också skulle vara bra. Har massor av blåbär i frysen, så kanske borde tina lite och äta. Att äta blåbär med socker och kanske en skvätt mjölk är som balsam för själen. Blir säkerligen hemma imorgon också och i så fall ska jag börja fila på ett par sista inlägg från Gran Canaria. Orken till det har varit som bortblåst.
Ha en fin onsdagskväll!
Kryakramar från oss