Jag tror jag nämnt det förut, att jag söker en bra känsla i det jag gör. Det är det som är målet. Att jag har en bra känsla.
Jag hade det under i princip hela Engelbrektsturen och hela Cykelvasan. I alla fall om man bortser från ryggen som jag inte lyckades få smärtfri.
Igår upplevde jag det igen. En grymt bra känsla. I torsdags vilade jag och efter jobbet i fredags var jag på 60 minuter Bodypump. Trodde det skulle vara ett sånt där jobbigt pass som man är helt slut efter. Det var det inte. Ett riktigt bra pass med bra instruktörer. Lite svettigt bitvis, men på inget sätt jobbigt.
När en instruktör säger att man ska lägga på vikt och anpassa efter ”dagen”, så vinner hen mitt förtroende. Att ingen dag är den andra lik. Att man får se till helhet med sömn mm. En dag är man stark och pigg en annan dag är man inte det.
Var skönt att träna igenom kroppens muskler och rensa tankarna för senaste veckan har varit extrem ur jobbsynpunkt. Möten konstant, som jag inte kunnat styra alls.
Igår pysslade vi mycket hemma och jag kom ut vid 16-tiden och sprang mina intervaller. Fick en bra känsla direkt jag tog första löpsteget. Vad har hänt! Nu är det ett par veckor sedan jag sprang sist och jag har tränat styrka med lite lättare vikter den här veckan. Kan det vara det?
Uppvärmningen första kilometern gick otroligt smidigt och snabbt. Intervallerna kändes bra. Hade riktigt hög puls mot vad jag brukar, men känslan var behaglig ändå. Vägen jag springer på räckte nästan inte till. Snart dags att byta intervallställe kanske.
Idag ska vi ta en längre tur på grusväg med cykel. Älgjakten drar igång nästa söndag, så bäst att passa på.