Igår var vi och vandrade i Tjuråsens naturreservat. Det ligger några mil norr om Karlskoga mellan Karlsdal och Rockesholm. Eftersom det inte skulle bli så jättevarmt igår tyckte vi det skulle passa bra med en promenad i skogen. Letade oss fram till parkeringen vid reservatets norra ände och parkerade bredvid ett rastbord som stod där.
Började gå på fin stig i tyst och stor skog. Det lutade svagt uppför och på de blötaste ställena var det spångat. Vi gick som i en bred skreva och det såg ut att vara släta, fina berg på båda sidorna. Efter 600 meter var vi framme vid rundslingan. Vi hade inte kunnat lista ut innan hur lång den skulle vara, men nu stod det 3,5 km på skyltarna.
Valde att gå medsols så vi skulle komma fram till slingans vindskydd rätt så snart. Det var rätt kuperade terräng. Mycket upp och mycket ner. Relativt branta partier, men mellan dem var det lätt att gå. Precis innan vindskyddet komm vi upp på en ljung- och tallskogsbeklädd bergsplatå. Vi fikade inne i vindskyddet, i skydd från den varma solen. Även om det var relativt kallt i skuggan, så värmer solen riktigt bra i maj. Vid vindskyddet fanns en eldstad och en vedbod som var välfylld med ved.
Leden fortsatte söderut på bergsplatån. Slingrandes fram mellan tallarna. Vi fick lite känslan av att vara i höglänt terräng i fjälltrakterna, precis innan kalfjället tar vid. Tallarna var små och späda, men såg ut att vara rätt gamla. Granarna i området var gamla och många döda efter angrepp från barkborrar. Trots att stor del av slingan gick på ett berg blev det ingen utsikt att tala om. Bara vid något enstaka tillfälle såg vi berg en bit bort.
Vi kom fram till rundslingans södra spets, där anslutningsled från södra infarten kom fram. Fortsatte slingan norrut och tog en kopp kaffe till sittandes på en bergskam. Njöt till fullo av tystnaden. Enda ljuden vi hörde vårvind i trädtopparna och göken som gockade. Om någon vecka kommer det dessutom surra av humlor i blåbärsriset som snart står i full blom.
Halvvägs mellan anslutningarna från norra och södra infarterna var vi framme vid Gammtallen. En rätt stor tall som stått där ihundratals år på bergskanten ner mot tjärnen Svinpotten. Vi fotade givetvis tallen innan vi gick vidare.
Tillbaka vid bilen hade det gått två timmar och vi hade gått 5km. En lagom tur en förmiddag. Jag hade inte förväntat mig att naturen skulle vara så fin som den var och att stigen skulle vara så fin.
Nu är jag sugen på fler vandringsäventyr. Får se vart det bär av härnäst.