Det är de tre sporterna jag håller mig till. Jag är uppväxt med Längd och löpning. Ägnade många år åt att träna och tävla i båda sporterna. Framgångarna var av varierande slag. Har i princip bara vunnit ett enda lopp. Det var i löpning och jag gav allt direkt från start. I övrigt var jag den ständiga tvåan. Fanns alltid någon som var bättre än mig.
När jag lagt skidorna på hyllan tog det nästan 20 år innan jag åter stod på ett par längdskidor. Vet egentligen inte varför jag slutade. Brist på snö, brist på lust, brist på energi? Ingen aning. De runtomkring mig började satsa för att komma in på skidgymnasium. Jag hade ingen lust att flytta hemifrån som 15 åring. Alternativet var att lägga av. Sen hade jag inga träningskompisar i min ålder som var tjejer. Enda klubbisen som var lika gammal var en kille, som dessutom drillades hårt för att prestera. Hur gick det? Vet faktiskt inte, men han skapade inga rubriker inom skidåkningen i alla fall.
Sen tog det till 2011 innan jag åter stod på ett par längdskidor. Hade lånat med mammas skidor till Säfsen där vi vintercampade. Körde en bit på en platt väg och kom fram till att det var ganska rofyllt att glida fram på snön. Efter jul åkte jag och köpte mig ett eget kit med skidor, pjäxor och stavar. Blev inte jättemånga turer i Säfsen. Snöbrist under några säsonger gjorde det svårt att åka.
Det tog till förra vintern innan jag på allvar började åka skidor igen. Hittade ett fint spår nära Degerfors, bara 1,5 mil från där vi bor. Ett elljusspår med lagom kupering för en otränad, avdankad längdåkare. Åkte så mycket vi bara kunde och dagtid körde vi även ett vägspår i anslutning till elljusspåret.
I år har vi hunnit med flera pass. Några vid Nobel, ett vid Övägen och så lördags hamnade vi i Granbergsdal. Spåret i Granbergsdal håller världsklass, men banan är ganska svår. Det är brant uppför och utför. Självförtroendet får sig lätt en törn, då hjärnan tror man är 12 år på nytt och tar utförslöpor lekande lätt. Inget är lätt när man börjar nosa på 40 års strecket. Benen är stela och fötterna vill inte riktigt släppa underlaget för att trampa genom kurvorna. Visst, det är bara träning som saknas. Övning ger färdighet och det sitter långt inne i ryggmärgen. Måste bara släppa lös det. Våga lite på att kroppen gör det den ska.
Igår duggade rapporterna tätt om nydragna skidspår. Nu har de fått fram spår på alla tänkbara platser runtomkring Karlskoga. Det spåras på golfbanor och sjöar. I elljusspår och vägar.
Vi tog bilen till Råbäck vid Degerfors och fick ett första pass i älsklingsspåret. Tre varv innan vi gav upp och åkte hem. Höll ner tempot lite, så vi skulle orka så långt som möjligt. Fick till ett riktigt bra pass. Spåren var riktigt bra, men lite grunda. Skatebädden såg verkligen inbjudande ut. Stavfästet var perfekt.
Längtar efter fler härliga pass nu, hoppas jag får till tekniken bättre och bättre.