Snart är September här och vi kan se tillbaka på en lång och varm sommar. Kvällarna blir allt mörkare, mornarna allt kyligare. Dimman ligger stundtals tät över åkrarna och fåglarna har för länge sedan slutat kvittra. Det dröjer verkligen inte länge nu innan den första snön kan falla. Det är helt enkelt höst vilken sekund som helst.
Kan inte påstå att jag anser att hösten är min bästa årstid. Jag tycker mest den är mörk, kall och tråkig. I värsta fall regnar den bort. Om en månad eller två kommer jag börja längta efter snö istället. Sen räknar jag dagarna tills vintersolståndet är här och vi åter börjar se fram emot ljuset.
Så för att försöka lätta lite på stämningen, såhär när mörkret kommer, ska jag fokusera på lycka. Har läst mycket en tid om lycka, mindfulness och tacksamhet. Brukar sällan tänka tillbaka, men nu ska jag låta de ”lyckliga” stunderna få komma tillbaka och göra lite nytta. Återkommer mer till det. Så får vi se om hösten kanske blir lite ljusare ändå. Sen ska jag försöka göra saker som gör mig lycklig och saker som gör andra lyckliga.
Just nu, för att känna lycka och tacksamhet, tar jag fram ett minne från i söndags. När min brorson Alwin, som är tre månader, tittade på mig, log mot mig och pratade och pratade på sitt sätt. Det fyller hela mig med glädje och tacksamhet.