Jag önskar att det är något jag alltid vetat. Att det varit självklart från dag ett. Något som finns där, som stöttat i alla lägen i alla tider. Så är det tyvärr inte. Jag hade det inte lätt inskolan, var inget läshuvud och inte den mest populära tjejen i skolan. Har aldrig haft någon bästis, så där tajt som tjejer ska vara. Har nästan aldrig stått högst upp på prispallen i någon av alla tävlingar jag varit med i. Jag har nästan aldrig fått högsta betyg och aldrig alla rätt på ett prov.
Jag har aldrig varit den som sprungit snabbast, utom den enda gången jag faktiskt stod där, högst upp på prispallen i Kilsmo. Jag har aldrig vunnit högsta vinsten på lotto och jag kan varken skådespela eller sjunga. Är inte heller speciellt bra på att spela instrument.
Min läkare sa åt mig förra året att jag inte är någon elit. Att jag inte ska försöka träna så mycket, för jag är ju bara motionär. En annan läkare sa att jag tränade för lite.
Jag är inte den som jobbar mest eller den som jobbar bäst. Jag är inte den som köper de bästa aktierna och fonderna och tjänar mest. Jag är inte bästa mamman, bästa vännen eller bästa människan.
MEN, jag är absolut bäst i världen, på att vara jag.
Skulle jag någon gång föreläsa om någonting, skulle det vara just det. På hur man är bäst på att vara det man kan bäst, att vara den man är. Tänk om alla tänkte just som jag tänker nu. Vad gör det om jag inte är bäst på det mesta, när jag ändå är bäst på att vara just mig själv. Tänk om det är det jag alltid varit som bäst och inte fokusera på att vara någon annan.
Kloka tankar ?