helenasahlqvist.se

Ibland hamnar man lite utanför sin komfortzon och gör något man inte gjort förut. Igår var verkligen en sådan dag. Vi var sju stycken som åkte till Kristinehamn efter jobbet och spelade Curling. Ingen av oss hade gjort det förut, så vi var verkligen på samma nivå. Det blir roligast så, när ingen sticker ut och kan mer än någon annan.

Vi fick instruktioner av en äldre herre och gav oss ut på isen. Då kände jag mig verkligen som Bambi på hal is. Jag har inte ens åkt skridskor sedan gymnasiet.

På fötterna hade jag mina löparskor och på vänsterfoten skulle jag dra på en glidsula. Den var teflonbelagd vilket gjorde att den gled över isen. Ingen friktion alls. I vänsterhand skulle jag även hålla en form av kvast som man ska sopa, eller rättare, gnugga upp värme i isen med framför stenen.

När väl balansen började sätta sig i att glida runt på isen, så skulle vi testa att curla iväg stenarna. En sten väger drygt 20 kilo och de kunde slå undan fötterna på vem som helst fick vi veta. Nu hade vi hjälmar på huvudet, men ändå, det gällde att vara försiktig. Det ser ju så himla lätt ut när de spelar på tv, det var inte lätt att spela i verkligheten. Bara att hålla balans när man glider och sitter på huk samtidigt. Jag hamnade på rumpan flera gånger.

Grejen var lite att använda kvasten som stöd för att hålla balansen. När det väl gick, så blev det lättare. Sen skulle stenen iväg, lagom hårt lagom löst och helst med lite skruv. Kan säga att det blev samma resultat när den inte snurrade som när den gjorde det. Nu var vi ju inga proffs, så då är det mindre viktigt.

Vi delade upp lag och det blev Förskolechefer, mot Specialpedagoger och jag som är assistent fick välja lag. Jag valde Specialpedagogerna så cheferna fick bekänna färg. Nu skulle vi spela match och då skulle vi börja sopa. Som vi kämpade, men mitt lag vann första, och andra och tredje omgången. Sen fick cheferna till det och vann följande två. En omgång till skulle vi hinna och den blev riktigt spännande. Nästan OS-final spännande.

När cheferna sköt sin sista sten knuffade den in vår närmsta sten längre in i boet. Nu var vi riktigt taktiska när sista spenen skulle spelas. Är det OS-final så är det, så Annelie smög iväg sista stenen så den inte skulle träffa någon av övriga. Fegspel sa motståndarna, men hade det gällt på riktigt, så hade nog vem som helst gjort likadant. Om nu reglerna tillåter det.

Blev i alla fall en fruktansvärt kul och minnesvärd eftermiddag. Tårna var som isbitar, men humöret var varmt. Nästa gång blir det värmesulor eller varmare skor. Om det blir någon mer gång. Det hoppas jag det blir. Barnen skulle vilja prova, men man måste vara runt åtta spela för att bilda två lag om det ska bli kul. Sen är de gräns på för små också.