Igår slog trötthet och yrsel till med kraft efter jobbet. Till sluta fanns ingen annan utväg än att snöra på vandringsbootsen och gå ut i skogen. Gick lite på måfå. Såg en intressant plats och vek av åt det hållet. Så höll jag på i över en timma. Vad fick jag se? Jo flera nya stigar och platser jag aldrig satt min fot på innan. Säkerligen ställen där ingen mänsklig fot varit på länge. Just det är det jag gillar som bäst med att vi bor där vi bor. Jag kan med lätthet förflytta mig till skogen, ströva i timmar och aldrig stöta på en enda människa.
Blåbärsriset lyser ljust av grönt och man kan bara föreställa sig hur vackert det skulle vara om ljungen stod i fullaste blom.
Aldrig förr har jag varit där. Blicken fastnade vid att berget såg ut att ta slut en bit bort. Där, på kanten av högplatån kunde man mellan träden se flera mil bort. I förgrunden skymtade höghusen inne i stan. Att det ska ta tretton år innan man hittar en så makalöst fin plats.
Jag vet att Thomas, som vi köpte huset av, sa att det var riktigt fint att gå upp på berget, för man såg så långt. Däremot började det växa upp träd, så sikten var inte lika vid längre. Igår förstod jag att det var just Kråklundshöjden han menade. Har varit uppe på Falbergshöjden många gånger, men inte sett det han beskrev. Om jag kommer återvända? Klart jag gör. Nästa gång får det bli med fika. Att fika i naturen är nog bland det härligaste man kan göra.
Där mellan träden skymtar, som små sockerbitar, höghusen på Gustavsgatan. Långt bort i fjärran möter Kilsbergen himlen. Tänk det en molnfri dag. Dessutom stod det som rök ut tallarna igår. ”Tallemaja kolar” är ett uttryck jag hört när jag var liten. Igår var det sannerligen sant. Stora pollenmoln lyfte från tallarna i brisen.
En stig mot öster blev en riktig lyckträff. Följde den nästan hela vägen till Kyrkvägen, innan jag vände om och tog reda på vart den ledde mot väster. Till min glädje hamnade jag vid Ängändan. En fin stig, som med lite andra stigars hjälp gör att jag kan få till en riktigt fin löprunda.
Efter dryga timman i skogen var tröttheten som bortblåst. Min omgivning är en gratis plats för rekreation. Lyllos mig! 😉