Att förändra något tar tid. Det får det göra. Speciellt när det gäller att förändra ett sätt att leva, ett sätt att vara. Tar man små steg istället för stora är det säkert lättare att inte falla tillbaka i gamla vanor. Det är min spontana tro. Det är så jag försöker förändra min livsstil.

Det började för ganska precis tre veckor sedan. Vi  var hos svärföräldrarna och hälsade på. De bor i husvagn på somrarna en bit utanför Karlskoga. Deras husvagn står högst upp sett från stranden och det man kan kalla servicehus. Inte mycket till servicehus, men ändå, har sett värre. Det skiljer inte jättemånga höjdmeter, men när jag gått från toan till deras husvagn var jag helt slut. Det ska man inte bli av en promenad på mindre än 100 meter.
Då bestämde jag mig för att jag skulle hem och springa. Inte så långt, kanske två kilometer, bara för att komma igång.
Jag satte upp en sträcka i huvudet hur jag skulle springa. Hade ingen aning om hur långt det var. När jag väl kom iväg gick det förvånansvärt lätt. Det blev tre kilometer och tiden var jag riktigt nöjd med. Kom fram till att jag skulle fortsätta springa, varannan dag. Det har jag gjort resterande del av semestern. Jag packade helt enkelt med mig träningskläderna och varannan dag var jag ute och sprang. Kollade upp lite vägar på Google maps innan jag drog iväg. Ville att det skulle landa på runt fyra kilometer per gång ungefär. När jag inte kunde göra upp en sån rutt så sprang jag efter Sporttrackers voice feedback. När den sa att jag tillryggalagt två kilometer så sprang jag några meter till och vände sedan. Då visste jag att det blir minst fyra kilometer.

Att springa varannan dag har varit lagom för mig. Det är enkelt att hålla reda på. Däremot känner jag nog att kroppen inte hinner återhämta sig helt mellan passen. Jag är alltför otränad för det. Igår lade jag därför in ett kortare pass. Då körde jag tre kilometers sträckan igen. Så det är nog så jag får tänka kring löpningen. Att varva långa pass med korta. I torsdags lade jag in ett MTB-pass istället för löpningen. Mest för att jag ville träna lite mer tid. Det är enklare när man sitter på en cykel. Då får man vila i utförsbackarna. Körde en slinga som jag visste var ca 1,6 mil. Cyklade den förra året på 1 tim 3 min. Nu ville jag under 1 tim. Det gick inte. Landade på 1 tim 1 min. Målet står alltså kvar.
Det tror jag också är viktigt, att ha mål i träningen. Se målet som en belöning när det väl är nått.

Jag loggar min aktivitet i Funbeat. Då kan jag även hålla koll på mina vänners aktivitet. Jag loggar även sånt som inte är med i min huvudsakliga träning, såsom promenader och ibland svampletning.

Mitt tips till dig som vill komma igång med träning är att börja smått. Det finns ingen anledning att ta ut sig max i början för att sedan lägga av för att det är för jobbigt.

// Helena

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *