Söndag idag och det ska regna. Det var länge sedan vi hade en oplanerad dag. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig, så vi slängde in en fika på förmiddagen. Så den oplanerade söndagen är inte helt oplanerad längre;)
Inte bara därför vi ska fika, är dags att träffa släkten ett tag. Blir alltför sällan.
Gårdagen var däremot planerad. Först långcykling med Jessica. Sen kalas för lillkusin som fyller två om några dagar.
Jessica träffade jag vid halv tio och vi hade ca 3,5 timmar på oss att cykla långtur. Planen var lite Bergslagsled, massor av grusväg och lite leder i Fasaskogen. Så en macka på det.
Började med en del an Angsjöleden. Torr stig mötte oss, så jag tryckte på ordentligt. Tänkte att tar jag slut, så får jag göra det. Jag behöver få upp flåset. På grusvägen tryckte Jessica på och vi låg länge på närmre 30 km/h. Hon är ruskigt snabb på väg. Tänkte att det är perfekt pacing för mig.
Vid Sävsjön vände vi söderut och sen tog vi blå led mot Gryt. En kort stig som är så kul att köra. Det går snabbt är lite svängigt och det är bara att njuta. Trots att vi fick gå runt ett nedfallet träd tog jag en QOM på den sträckan. Dessutom går det att köra snabbare.
Tog bananpaus innan Gryt och rullade mot Limstensgruvorna. På parkeringen stod det flera bilar. Hälsade glatt på de vi rullade förbi och satte av i backarna ned mot Tryggebodaviken. Stannade och fotade i nedförsbacken, bara för att det var så himla fint.
Svängde höger och följde Bergslagsleden en bit. Den biten bjuder inte på några svårigheter. Speciellt inte när det är torrt. Vid Karsbo svängde vi norrut och följde leden som går fram och tillbaka till Jätteberget. När vi kom till grusvägen vände vi hemåt. Följde vägen en bit, men sen kom vi till dagens höjdpunkt. Istället för att trampa grusväg till Ölsdalen, tog vi av på leden mot Fasaskogen och Gällberget.
Vi körde leden i höstas, i duggregn och kyla. Det som mötte oss nu var något helt annat. Flera kilometer singletrack, utan sten och utan rötter. En stig som slingrade sig genom blåbärsriset mellan tallarna. Jag tror dessutom att inga andra cyklat där, för stigen är riktigt fin.
Vi mötte lite vandrare. En som utbrast ”nu blir jag avundsjuk”. Han var nog cyklist. På Gällberget satt det folk lite överallt med matsäck. Vi stannade och åt varsin macka i solen innan vi körde viadare. Valde att ta Örgivsvägen mot Ölsdalen och vidare norrut. Nästan framme vid Kosia, svängde vi in i skogen. Cyklade grusväg och stig istället för att trampa asfalt tillbaka till stan.
Med fortfarande pigga ben stannade vi i Immetorp där jag hade bilen. Tre timmar cykling, tre timmar prat och massor av njutning. Som jag längtar efter mer fina stigar i djupa tallskogar.