Årets mörkaste månad tar slut idag. Det kan helt enkelt inte finnas någon månad som varit mörkare än den november vi just genomlidit. Igår kom äntligen solen och man blev gladare direkt. Att det snöat på natten gjorde världen lite justare dessutom.
När jag åkte till spinningen igår såg jag en tunn månskära. Bara att se månen gjorde mig lite lyckligare ändå. Förra helgen trotsade jag återigen vädret och var ute i duggregn och dimma för att cykla. På lördagen åkte jag och Micke en längre tur på mestadels grusvägar. Fick hoppa över vattenfyllda hål på ett ställe och markerna är rätt blöta.
På söndagen var jag ute på eget uppdrag. Hade sett på något som heter Strava Heatmap att många rört sig mellan två skogsvägar. Jag ville kolla upp om den kunde finnas en stig där. En stig fanns det, så jag blev superglad. Älskar att hitta nya stigar att binda ihop slingor med.
Veckans tema på träningspassen har varit fart. Inte så långa pass, men de jag gjort har inneburit farthöjningar. Åkte med Mandels gäng i Trindtorp i onsdags. Hade intalat mig innan att jag skulle ta ut mig rejält. Har haft svårt ett tag att ta i så jag går på nära maxpuls. Jag vet ju att gruppen stannar med jämna mellanrum och det finns tid för återhämtning. Visst kommer jag efter, men det gick bättre än det brukar. Hade dessutom sportdryck med mig, vilket jag undvikit en tid. (Har tappat en lagning i en visdomstand, och vill inte fräta på hålet i onödan. Men den lagades i tisdags, så nu är det bara att drick på.)
Idag är det ingen cykling inplanerad. Idag är det 100% innebandy på schemat. Lina ska döma match på förmiddagen, jag ska stå i klubbens kiosk över lunch, sen är det match i eftermiddag. Imorgon ska jag nog försöka komma ut en stund på cykeln. Får hålla mig i skogen, för sätter nog inte på dubbdäcken för an dag. Nästa vecka kommer nämligen värmen tillbaka, om vi bara kunde få behålla solen är jag nöjd med det.