I onsdags hängde jag med på Mandelcykling igen. Var egentligen Mickes tur, men han har fått något i ena ögat, vilket gör att han inte kan ha sina linser. Så lovade väderprognosen regn. Jag drar mig inte för lite väta, så jag gav mig iväg. Mötte upp vid Mandel och tog grön grupp. På grund av att lågstadiet i hela stan hade ett event på kvällen, var skaran av cyklister lite mindre. Kan bero på prognosen också.
Vi hörde muller på avstånd och det tog inte lång stund innan de första regndropparna kom. Vi stannade och samlade ihop gruppen efter ett par kilometer. Passade på att ta kort innan regnet skulle ösa ner över oss. Lindade ur telefonen ur en plastpåse och fick kommentaren, ”ska du bada”? Jag svarade att det kommer bli bada av och skrattade.
Bi körde lite stigar och massor av grusväg. Konstaterade att tempot blev blått eller kanske rentav rött. Gruppen höll ihop, så det var nog lagom för det gänget. Klurade på om vi skulle ta några Linnebäckstigar och körde vidare mot det hållet. Eftersom jag tipsat om en stig på vägen som jag trodde gruppen skulle klara, fick jag köra före. Den funkade, men nu hade regnet tilltagit ordentligt, så terrängen var riktigt hal. I en nedförsbacke hamnade jag i mossan.
När vi kom ut på en körväg öppnade sig himlen helt. Åskan var i princip rakt över oss. Inte det bästa läget att cykla i. När gruppen stannade igen fick jag kommentaren: ”Nu förstår jag varför du hade telefonen i en påse”. Ja, eftersom jag kollade prognosen innan jag cyklat 😉
Vi valde att bryta upp och ta oss hem. Jag, Henrik och min granne Conny, som för övrigt gjorde Mandeldebut, cyklade mot Linnebäck. Övriga tog snabbaste vägen mot stan.
Så blöt som jag var efter den cyklingen har jag nog aldrig varit. Men det blir ett bra minne att ta med in i framtiden…