Året 2019 har verkligen börjat på topp. Nog för att nyårsdagen blir svår att slå rent njutningsmässigt, men det fyller verkligen på med härliga dagar.
Förra helgen cyklade jag och Micke delar av Lunedsleden. Trots rätt halt och slirigt på sina ställen gick det bra att ta sig fram. Att ge sig utför branta, steniga backar är spännande vintertid. Ibland känns det lättare när stökig terräng gömmer sig under snö och is. Ibland blir det svårare när hjulen, trotts rikligt med dubb, släpper från underlaget.
Vi klarade en svår utförsbacke vi inte klarat tidigare. Det har vi snö och is att tacka för. Snön jämnar ut underlaget och det blir inte riktigt lika svårt att köra. Nackdelen är att det är tungt uppför. Krafterna tar slut snabbare än de borde. Det känns som man är nybörjare igen och lungorna nästintill sprängs. Hoppas betalningen kommer när det åter är barmark och sommardäcken åker på.
Söndagen som var innebar tre timmar ren njutning. Mötte upp Mia och Lilja inne i stan. Mia hade bjudit in till Stadsnära cykling. Efter lite stök och bök vid Storängen, så följde vi sjön österut. Vi cyklade på snöiga och isiga cykelbanor och passade på att fota vid Sandtorpsudden. Fick till ett par riktigt fina bilder.
Efter en stund i solen, och jag testade även isen, vek vi av mot Bullerdalen. Utmed Svartälven var det lite kallare och det ångade om vattnet. Stannade till ett par gånger, så Mia kunde fota lite. Hon är en riktigt skicklig fotograf. Får till massor av snygga bilder.
Avslutade med lite stig mellan Bråten och Björkborn. En härlig utförsbacke med svall is. Det var nog det härligaste jag kört på. Följa strömmen nedför, små isiga gupp och så höra smattret från alla dubben. Jag bara njöt. Ljuset i skogen var dessutom helt magiskt.
Det gäller verkligen att ta tillvara på tillfällena som ges. Att cykla med vänner är nog bland det bästa man kan göra en söndagsförmiddag.