Hemmablind blir man allt som oftast. Vi ser inte riktigt potentialen i området där vi bor.
Igår, efter lunch, cyklade vi för att kolla en genväg till badplatsen vid Åsbergsviken. Den vanliga vägen dit är lite otäck för barnen att cykla. En stor granhäck ska rundas och vägen är riktigt smal där och bilarna kör snabbt. Precis innan kurvan med häcken, skulle det gå ner en stig som kommer fram i sommarstugeområdet vid Åsbergsviken.
Vilket guldkorn till stig det var. Flowig stig mellan unga tallar. Kanske inget för en ”vanlig” cykel, men på hemvägen hittade vi en bättre körväg som man kan ta istället.
Vacker utsikt över Alkvettern. Åker hit och badar alltför sällan. Tror det blev runt 4,5 km enkel väg dit och då tog vi en liten omväg. Så runt 4 km kan jag tänka mig att vi har dit.
En till stig att utforska. Det riktigt kliar i fingrarna på mig. Får bli ett av veckans stigfinnarpass tror jag.
Det börjar bli grönt ute. Nu är sommaren på väg på riktigt känns det som. Fåglarna kvittrar för fullt och det luktar på ett speciellt sätt som det bara luktar på våren/försommaren när allt får liv igen.
Idag ska jag ut och cykla igen. Den här gången blir det för att träna. Ett lättare pass, som jag räknar med blir mellan 2-3 mil. Ska ta det lugnt och bara värma kroppen lite. Se om tröttheten slår till igen imorgon. Hoppas inte det.
// Helena