På Valborgsmässoaftonen gav vi oss ut på äventyr, kanske rentav ett #52vardagsäventyr ala Helena Enqvist. Målet var toppen, eller högsta punkten av Billingen. Jag hade cyklat förbi den förra året, men det där med att dra sig till minnes exakt vart den var, var svårare. Jag hade position på en bild i mobilen, men kartan var desto sämre. Dessutom ville jag ju att det skulle bli en fin tur att cykla med barnen. Fika var packat i ryggsäcken och solen höll sig framme i princip hela turen.
Det är på sina ställen riktigt fint att cykla på Billingen. Däremot var lederna sämre än jag mindes. Kan ju bero på att jag fått mer att jämföra med. Kan även bero på att det är relativt högt tryck på området i helhet. Även den lättaste, gröna leden, är för rotig och bökig för dottern som precis förstått tjusningen med MTB. Hon gillar lätt och bra underlag. Det blev i alla fall närmre en mil för oss och så fika vid sjön på Billingen. Älskar sådana turer, då hela familjen är med och dessutom tycker att det är kul.
Vad en staty på Hellner gör i Skövde är inte så svårt att förstå (han kommer från trakten) men vad den har med Oslo och ”Hellnerbacken” att göra förstår jag inte. Känns felplacerad. Men kanske inte värre än att Karlskoga profilerar sig med ”Alfred Nobels Karlskoga”, när människan bara bodde här i två ynka år. Man tar det halmstrå som finns helt enkelt. Nåja, det var ett sidospår. Helgen i Skövde var helt enkelt bra. Vi hann med lite shopping, massor av cykling och en hel del avkoppling.