Det gick ju inte riktigt som jag tänkt mig vad gäller cyklingen igår. Kom iväg riktigt bra och hade bra tempo första nio kilometerna. Den biten är det bara asfalt. Kände mig faktiskt riktigt, riktigt pigg första biten och orkade mer i uppförsbackarna än jag brukar. Tog nog i lite väl mycket för att krafterna skulle räcka hela vägen. Det gör egentligen inte så himla mycket, för jag ville ju köra slut på mig för en gångs skull. Sådär slut så man knappt kan andas och det smakar metall i munnen och världen nästan snurrar.
Vände av mot Gräsmossen i Lilla Strömtorp. Det gör jag alltid. Har min lilla runda som jag kör. Vid gräsmossen började slitet. Där vänder jag norrut och möter vinden. Inte jätte hård vind, men ändock en vind. Lagom hård för att inte kunna rulla i nedförsbackarna utan att förlora fart. Där var också vägen nysladdad och nygrusad. Hatar det. Det blir så småslagit att det är svårt att hålla tempo. Tog inte lång tid innan krafterna var helt tömda. Segmentet jag sett fram emot var bara att glömma. Stor jag landade på tre minuter långsammare än mitt rekord där.
Det var ju ändå träning och väldigt jobbig sådan, så jag är nöjd ändå. Lite tid in på kontot och det är ju aldrig fel.
Relive ’Afternoon Ride’ https://t.co/2BgYKxIRkJ via @relivecc
— Helena Sahlqvist (@HelenaSahlqvist) 22 oktober 2016
//platform.twitter.com/widgets.js