Igår blev det stiglöpning. Det var ju precis det som jag planerat. En stund innan jag skulle springa kom regnet. Det småregnade lite hela tiden, men jag tycker det kan vara lite skönt och svalkande med regn.
Micke och Emil packade en ryggsäck med fika för att möta upp mig vid Furhöjden på Lunedsleden. Jag stack iväg i skogen och började bestigningen av Falbergshöjden. Kände rätt tidigt att det var tunga ben jag hade som följeslagare den hör dagen. Fick gå innan jag nått toppen. Där anslutningsstigen når Lunedsleden väntar nedförsbacke ända till Paddtjärn. Istället för att springa fram till sjön, så tog jag grusvägen åt höger och sprang in på leden en bit bort. Furhöjden nådde jag efter dryga halvtimmen och då var mitt snittempo över sju minuter.
Fikade med Emil och Micke och drog samma väg tillbaka. Det är när man byter riktning som man märker vad mycket man sprungit uppför. Nu var det brant ner på de flesta ställen utom upp på Falbergshöjden. Tempot hem blev lägre än innan. Det fanns helt enkelt inte mer kraft i ben och kropp igår. Två sena kvällar sätter nog sina spår ändå. Sen är ju inte stiglöpning den minst tuffa löpningen heller. Man kan omöjligt jämföra löpning på grusväg mot löpning i skogsterräng om man säger så. Inte om man vill göra någon form av utvärdering i alla fall.
Ha en fin måndag!