Skräcken infann sig i morse. Jag lämnade nämligen in om studieuppehåll i januari. Jag var helt införstådd med vad det innebär. Att jag missar min programmförtur osv. Det var inget som bekymrade mig.
Vad jag inte tänkte på då, för att jag var helt inställd på att inte börja studera heltid utan jobb igen, var att jag måste ha en viss årsinkomst för att vara berättigad till något som heter tilläggslån. Vilket är ganska skönt att ha, iom att det genererar en liten drägligare tillvaro.
Jag blev helt kall när jag kom på det. Vad har jag gjort??!!
Letade snabbt fram beslutet om studieuppehåll för att se om det där stod något om ex: Har vi misförstått, hör då av dig.
Det gjorde det inte. Däremot kunde man överklaga beslutet. Men vad är det att överklaga? De har ju gjort som jag bett dem göra. Dessutom är jag ju inte anmäld på terminens kurser och sista anmälningsdag var 27/1 tror jag.
Nåja. Jag skickade ett snabbt mail till studievägledaren och frågade om det gick att dra tillbaka min begäran. Vi får se vad hon svarar. hon är nog ganska trött på mig nu. Jag har frågat mycket den senaste tiden och pratat med henne flera gånger i telefon. Hon är dock en väldigt service inriktad person, men ingen kan ju flytta berg, så vi får se vad som händer.
Så nu blir det till att spara, så jag inte märker av att det inte blir så mycket pengar som tanken ar från början. Fördelen är ju att det blir mindre som ska tilbaka sen…
Så idag är det 22 dagar kvar till tentan. Jag är på banan och känner nog att jag kan klara den. Men då behöver jag verkligen utnyttja dessa 22 dagar till max!
Trevlig Alla hjärtans dag!