Satt och läste en uppsats som vi ska opponera på, så fick jag för mig att jag skulle ta en paus och åka en cykeltur. Tänkte köra en lite längre sträcka på ca 6km (uppskattningsvis). Det visade sig i slutändan bli över en mil. Så svårt kan det vara att bedöma avstånd på en karta när det inte bara är en väg rakt fram, utan man ska runt och i lite kringelkrokar.
Började med stigen genom skogen till Paddtjärnsvägen. Fick stanna innan jag var framme vid den för att orken var slut. Inte bra, att inte ens orka trampa en ynka kilometer. Den som fått för sig att MTB på stig är lätt kan se sig besegrad. Det är säkert lätt, om man är vältränad, men det krävs benkraft, kondition och bra balans. Väl framme vid grusvägen blev det enklare. Vågade dock inte släppa på farten i nedförsbackarna för att båda däcken har spruckit så det är sån fruktansvärd obalans i cykeln. Nästan som om hjulen är vinda. Det är de inte, men det känns så.
Vid Lämmåsvägen och parkeringen vid Lunedstrampen tog jag en vätskepaus. Kollade GPSen och jag hade cyklat 3,1km.
Nu skulle jag nedför mot Åsbergsviken. Där skulle jag vidare på en stig mot Åsbergsviketorp. Nu var jag på helt ny väg. har aldrig satt min fot där innan. Fick speja länge innan jag hittade stigen. Då kunde jag se sjön och viken framför mig. Stigen var i så dåligt skick, eller gick genom så dålig terräng/dåligt underlag, så jag fick leda cykeln. det var bara ett par hundra meter innan jag var ute på grusvägen som leder mot norra änden av Linnebäck. Väl framme på grusvägen tog jag åter en vätskepaus och kollade GPSen. 6km, lite drygt. Vägen var relativt nysladdad och jag bävade för att mina redan så trasiga däck skulle ge upp helt och smälla för mig. De klarade sig och snart kom jag ut på länsväg 702.
Så nu har jag trampat mer än 1mil, vilket är det längsta jag cyklat för tränings skull. Det tog nästan en timma med alla stopp. Baken ömmar, för en MTB är inte meningen att sitta på. I alla fall inte i skogen där man studsar över stock och sten. När benen blir starkare kommer jag kunna stå upp längre sträckor. Kommer troligtvis få sitta på en kudde imorgon, men det var det värt. Jag fick en träningsrunda och framför allt en upptäcktsfärd och det är den sistnämnda jag är ute efter….
Långt där nere mellan granarna skymtar Åsbergsviken… |
Lite finare vy över viken |
Samma vy fast inzoomad |
När skogen tog slut tog betesmarkerna över. |
Bakom mig ligger ett hus, där skulle jag kunna tänka mig att bo med den här härliga utsikten. |
En rejäl runda. Så kan det gå när man underskattar avstånden på kartan. |
// Helena
Kul :)Ta med sittring i morgon 😀 /malin