Lördag förmiddag ägnade jag mig åt att se om jag kunde fixa växlarna på cykeln. Det gick ganska bra tycker jag nog. Det visade sig i fredags att växelvajern var för kort till framväxeln så vi kapade ytterhöljet en bit vilket gjorde att vajern räckte. Jag kan tänka mig att vajern gått av någon gång och för att den ska räcka så fick de flytta upp framväxeln någon cm. När jag var klar i fredags fick jag den inte att växla så bra så jag lät cykeln stå. Igår tog jag nya friska tag. Började lungt och metodiskt med en steg för steg anvisning från Shimano. Så nu får jag den att växla fint från x1 till x2 till x3 och från x3 till x2 men inte ned till x1. Det har inte så stor betydelse när man cyklar grusväg så nu får det vara bra tills jag byter vajern. Måste köpa en ny vajer för kapningen är bara provisoriskt för att se om det skulle funka. Nu behöver bara bakväxeln justeras lite för den växlar inte helt bra, men det får vi ta när fram är helt ok.
Båda barnen blev hämtade av kompisar (från samma familj) vid halv elva så jag och Micke beslöt oss för att ta en cykeltur tillsammans. Är inte alltför ofta vi är hemma helt utan barn så det är bäst att passa på. Vi cyklade den rundan jag cyklade i tisdags. Efter ungefär halva vägen kommer man till en mördarbacke, en riktig mördarbacke. Till och med att gå uppför den är jobbigt när man är otränad och har 7km i benen. Solen gassade och vinden var helt stilla. När jag kom upp för backen trodde jag att jag skulle spy. Nu förstår jag att man verkligen kan ta ut sig tills man spyr. Har aldrig riktigt förstått hur/varför tidigare. Fick sätta mig i ljungen och hämta andan i flera minuter. När jag cyklade själv stannade jag vid ca 6,5km och drack vatten, det gjorde jag inte nu. Det är nog bra med pauser innan man fått upp flås och och så.
Härligt i alla fall att kunna åka båda två, men nästa gång ska jag nog åka själv. Eftersom man åker olika fort och tar stoppen på olika ställen så är det nog bäst.
Hämtade barnen vid halv fyra och drog till Mullhyttan för att grilla. Blev en jätte trevlig kväll och till och med brorsan kom dit och var still i säkert över en timme. (Han är annars alltid på språng, så man hinner knappt säga hej).
Idag väntar kalas för Lina. Inför det behöver vi snygga till lite här hemma och göra tårtor. Sen har jag ju min stenläggning/plattläggning som behöver fixas. Samt en tung tenta om åtta dagar och en än tyngre om tio dagar.
// Helena