För vår del blev det skidpremiär i måndags.
Vi åkte i Nobelspåret. Jag, Micke och Emil. Micke började åka med Emil, så jag drog iväg. Spåren var halvbra. Det är bara människor med skidor som kört upp dem. Trots det gick det faktiskt ganska bra. Ger verkligen bättre träning än att åka i perfekta spår. Trodde jag skulle komma ikapp Emil efter ca tre kilometer, kanske tre komma fem. Jag såg inte röken av dem. Stannade och tog bilden vid 3,75. (Spåret är ca 2,25 km har jag för mig). Vid 4 km kom jag ikapp en Emil som bara susade fram. Han har verkligen fart i längdskidbenen.
För Emils del fick det räcka med ett varv och jag hade ju åkt nästan två. Nu var det Mickes tur att åka. Jag och lilleman gick och tog en fika vid Bowlinghallen istället.
Igår blev det också skidåkning. Fick barnvakt till Emil på sen eftermiddag, så drog jag och Micke till Nobel. Två tuffa varv avklarade. Jag hade redan träningsvärk och den har ju inte blivit mindre. Se om jag kan gå senare idag. Känns i alla fall ganska bra. Är faktiskt riktigt roligt att stå på ett par skidor igen. Många fina minnen som dyker upp.
// Helena