Det finns en by som heter Vägsjöfors. Precis som namnet säger finns där en väg, sjö och fors mellan ett par sjöar. Eller i alla fall ett strömmande vattendrag.
Där, mitt i ödemarken, finns MTB-leder som ingen någonsin nämnt förut. Tills jag fick ett jobbuppdrag innan semestern där det här området kom på tal.
Vägsjöfors MTB Area, WMT, består av flera olika områden med leder. De ligger inte långt från varandra och alla utgår från Lodgen som ligger vid E45:an.
Vi valde att åka i Brockens MTB område där det finns runt 8 leder och ett område med 7 utförsleder med olika svårighetsgrad. Led 1 är lättast och led 7 är svårast.
Övriga leder är inte indelade i de vanliga grön till svart. De är istället uppdelade så att det finns en skala med hur mycket grönt respektive blått, rött och svart det finns på varje led.
Vi började med utförslederna. De skulle vara maximalt 300 meter. Efter två leder insåg vi att konditionen inte skulle räcka till (efter två månader utan mycket träning för någon av oss), så vi valde en vanlig led istället.
På Strava hade jag fått fram att den röda leden på 8 km slingrade sig fram och tillbaka på ett rätt litet område. Vi valde därför den lite längre ljusblå slingan. Den skulle vara 13 kilometer vilket kändes bra att börja med.
Vi började cykla och den slingrade sig också fram och tillbaka i området. Superfin stig och det hände saker hela tiden. Det var inte mycket vila och det tog lång tid att cykla de 13 kilometer slingan var. Hela tiden korsade vi de andra ledarna och ibland gick de på samma ställe. Helt otroligt hur de lyckats dra så mycket led på ett så pass litet område.
I norra änden blev underlaget sämre. Kan mycket väl bero på att det är så väldigt mycket vatten och blött. Har nog regnat mycket här för sjöar och vattendrag är överfulla. Bitar av leden låg under vatten, men vi tog sats och kom igenom utan att blöta ner oss för mycket.
Vid ett parti gick leden över en gammal torvmosse. Vi fick en känsla att det var som att cykla hemma. Vi har mer sten hemma, men i övrigt var det rätt likt. Kul att se vilka tekniker som använts för att komma förbi diverse hinder. I det här fallet nedblåsta träd.
När vi till slut hade tillryggalagt de 13 kilometer leden var, var vi så trötta i armarna och rätt slitna, så vi rullade hem till husvagnen. Det får helt enkelt bli en tur tillbaka någon gång för vi han ju bara med en bråkdel av cyklingen här.
