Jag har deltagit två helger på Swecup i XCO. Ett tävlingsformat som är helt olikt de långlopp jag tidigare varit med på.
Förra säsongen kom jag fram till att det får räcka med Långlopp för min del. De är långa, mycket grusväg och min rygg tycker inte alls att det är kul att nöta väg så länge.
Tog beslutet i höstas att långlopp får stå tillbaka och att jag ska testa XCO som format istället. Mest för att se om det kunde vara lite roligare. Jag är en cyklist som gillar att hålla till i skogen bland stock och sten, inte mata grusväg i mil efter mil med inslag av korta stigpartier.
Träningen har inte direkt varit strukturerad i vinter. Jag har tränat lite kondition och lite styrka, men inte på en strukturerad nivå. Jag är inte en strukturerad människa i någon form, så varför träna med struktur?
Hittills i år har jag kommit upp i runt 60 timmar, på 20 veckor. Vilket ger en veckovolym på runt tre timmar. Kan säga att det är långt från den tid mina konkurrenter lägger på träning.
Så när jag stod på start för första loppet för säsongen i Huskvarna på deltävling ett av Huskvarna tour, så visste jag att jag skulle komma sist. Vad gjorde väl det egentligen. Meningen var bara att delta för att se om det här var ett format som passade mig bättre.
Starten gick på deltävlingen som för dagen var XCT, en kort prolog. Start – gasa – lite utför – trampa på uppför – mål. Kort, intensivt, men inte på något vis jobbigt.
Vi var åtta damer anmälda, sju startade dag ett och sex fullföljde hela helgen. Jga kom därmed sexa på min första tour och låg sexa inför andra deltävlingen i Säter.
XCO delen på Huskvarna tour bröt jag efter ett varv, men just för att det var en tour så fick jag starta sista delen med tidstillägg. Ett tillägg som blev bra mycket mindre än om jag gått i mål på etappen.
Sista delen fullföljde jag med blev varvad och fick därmed gå i mål ett varv ”kort”.
Åkte hem, laddade om, och drog mot Säter för Klippingracet helgen efter. Körde igenom banan på fredagen och blev glad över att den hade ett lite annat utseende än i Huskvarna. Snällare backar och mer stig. Tre varv skulle avklaras på runt 5 kilometer vardera.
Vi var åtta damer anmälda, sju som startade, men ”bara” tre av oss som kört helgen innan. Jag blev därmed uppropad som tredje dam i klassen. Njöt av det, för det kommer nog inte hända igen den här säsongen.
Starten gick och jag kunde följa i första backen upp och utför tog jag några placeringar. Sen var benen stumma av syra och jag fick backa av.
Det tog något varv innan jag kände att jag kunde trycka på igen. Hade som mål att inte bli varvad av eliten på första varvet, vilket gick över förväntan. Det dröjde ända ut på tredje varvet innan varvande cyklister var ikapp.
I mål kom jag med ett gap fram på runt tio minuter till dam 40 framför i resultatlistan och runt tjugo minuter bakom första dam 40 i mål.
Det var ett resultat som var över min förväntan, speciellt om jag ser på träningsbakgrunden inför säsongen.
Efter andra helgen låg jag trea i den samlade tabellen i Swecup. En placering jag visste var kortvarig till nästkommande helgs tävlingar i Göteborg. Mycket riktigt så har jag i skrivande stund halkat ner på en 6:e plats med samma poäng som 5:an.
Nu är dock strukturen ändrad på träningen. Har lagt in två strukturerade intervallpass per vecka. Ett intervallpass med David-gänget på MTB (Inte lika strukturerade, men hårda pass ändå) samt lite annan träning.
Veckovolymen är fortfarande låg, då jag fokuserar på kvalitet före kvantitet. Det ska bli mycket intressant att se hur det kommer påverka kommande lopp.
En ska är i alla fall självklar för mig. Det var mycket roligare att cykla snabba, tekniska XCO-lopp än att nöta grusväg på långlopp. Jag har hittat min grej!