Vi hade några dagar vi kunde åka iväg med husvagnen. Vi ville inte åka så långt, för barnen var kvar hemma. Resan gick mot nordvärmland och Dalarna.
Vi började med att åka till Vägsjöfors. Där hade jag fått nys på lite fina cykelleder, så vi åkte till campingen strax norr om E45. En mysig camping som ligger vid en sjö, Värmlands sjö och fjällcamping. Vi hade turen och fick en plats närmst sjön.
Vi cyklade på eftermiddagen och grillade på kvällen. Satt där vi sjön i solen och bara njöt. Rätt tacksamma över att vårt land erbjuder så mycket fina sjöar. Söderöver i Europa finns inte det på samma sätt. Vi ska vara glada åt vår Allemansrätt här i Norden.
Måndag morgon åkte vi vidare norrut. Följde Klarälven och stannade för att fika vid Långflon vid Höljsedammens strand. Efter fika blev det lite handling i köpcentret i Långflon. Billigt för norskarna, men vanliga priser för oss.
Åkte någon kilometer i Norge innan vi svängde västerut mot Rörbäcksnäs. Stannade på campingen i Tandådalen och slog läger ett par dagar.
Cyklade efter lunchmat Högfällshotellet. Det var mest grusväg, men med inslag av lite spång över myr. Vid hotellet cyklade vi upp på fjället en bit, åt en banan och vände hem. Blev ett lagom hårt pass efter cyklingen dagen innan.
På tisdagen tog vi bilen till Rörbäcksnäs för att cykla där. Valde Kalugapasset som är en blå led som ska vara lätt. En gång i tiden var den nog lätt, men gud så sliten leden var. Mest bara rötter framme, så ingen behaglig cykling.
Tillbaka vid bilen åt vi banan och stötte på en Karlskogacyklist. Han sa att vi måste åka en blå led som gick norrut. Den skulle inte vara lång, så vi gjorde som han sa. Började med Kalugapasset några kilometer tills vi kom fram till asfaltsvägen. Där var leden Storstein skyltad. Vi fick runt tre kilometer magiskt fin stig.
Åkte hem för lite lunch och drog iväg på eftermiddagsäventyr. Orkade inte cykla, så vi tog bilen till norska Ljördal för att gå upp på ett fjäll, Fulufjället.
På parkeringen stod kanske fem eller sex bilar. Vi gick leden åt sydost, upp mot Fulufjelltrappa. En stentrappa gjord av sherpor från Nepal. Riktigt fint var det att gå där, men terrängen fram till trappan var svårare att gå i.
Vi kom upp på fjället och fram till Svenska gränsen där vi satte oss på varsin sten för att fika. Utsikten var magnifik. Åt ett håll såg vi Sverige och åt andra hållet Norge. Vandringen upp blev drygt en kilometer, men inte direkt svårt att gå. Vi mötte några på uppvägen, men när vi fikade såg vi ingen alls. När vi gick ner kom det någon eller några och gick över fjället.
I Sälenfjällen är det så mycket människor på sommaren. Där, några mil in i Norge, var det nästintill folktomt. Varför trängas i vildmarken om man inte behöver?
Vi återvände till bilen och då var parkeringen nästan tom. Åkte tillbaka till campingen och njöt av solen en stund innan vi åt kvällsmat och kröp in i husvagnen.
På onsdagen hade vi två val. Att cykla på fjället eller åka hemåt. Vi vaknade till tio grader, mulet och blåsigt. Så vi packade ihop och åkte hemåt. Fjället kan vänta tills det är mindre folk där.
Vi åkte till Vansbro för att cykla lite led där. Efter en lunch drog vi iväg på en blå led. Den skulle vara drygt en mil, så det passade bra. Den var jättefin. Gick i tallskog på en grus och sandås. Stigen slingrade sig fram och det var bara att njuta. Sällan vi får cykla på så fin led.
Återvände till husvagnen och åkte till Djuprämmen. Där badade vi och fikade innan vi rullade hem. Det blev en riktigt bra minisemester med massor av äventyr.