I söndags, efter lunch, tog vi bilen till skärgården som är söder om Kristinehamn vid Vänern. Vi skulle gå en rundslinga i Nötön-Åråsvikens naturreservat. Det finns flera områden med vandringsleder som ligger som ett koppel längs Vänerns strand. Arskagen såg ut att vara det område där leden skulle gå längs med strandlinjen på flest ställen.
Vi svängde av riksväg 26 mot Medhamn i Nybble. Från Visnums kils kyrka var det bra skyltat och inga problem att hitta. Vägen ledde ut i en kohage och det gick betande djur där. Parkeringen var dock inhägnad, så ingen risk att någon kossa skulle få för sig att gnugga sig mot bilen.
Vid parkeringen fanns det både dass och rastbord. Det stod en husbil parkerad där och på håll såg man ut över Vänern. Parkeringen var omringad av kohage och höga ekar. Trots att det var nära Vänern och vinden låg på från sjön, så var luften varm. Jag hade långa fritidsbyxor på mig, men det kändes inte för varmt. Tröjan jag packat med fick jag aldrig användning av.
Vi började gå söderut från parkeringen. Leden ringlade genom kohagar och naturen bestod av typisk kustnära betesmark. Första biten var en anslutningsled på runt 600 meter. När vi kom fram till rundslingan gick vi motsols. Längst söderut skulle det finnas en rastplats, så den tog vi sikte på. Mötte ett par som undrade om vi hade tagit på oss myggmedel. Det hade vi inte för mygg hade vi inte räknat med. De sa att det var kolossala mängder mygg. Vi sa lite skämtsamt att vi får gå snabbt.
Hagmarken byttes mot skogsmark som sedan gick över i mossmark. Gammal skog med surhål på båda sidor om stigen. Paret skämtade inte, det var extrema mängder med mygg. Vi fick gå riktigt snabbt för att försöka undvika dem. Hade hoppats på att stigen skulle gå med mer utsikt över Vänern, men det var skog överallt. Man skymtade bara vattnet på vissa ställen mellan träden.
Väl framme vid rastplatsen var surhålen slut och myggen kom inte ut på den öppna ytan vid vattnet. Det fanns rastplats, eldstad, vindskydd, dass och rastbord. Det fanns även gott om stora stenblock man med fördel kunde sitta och fika på. Det var en stor gräsbevuxen äng och om man får, så såg den lämplig ut för övernattning i tält. Det hade gått betesdjur där, men svårt att avgöra om det var på årsbasis, eller om det var längre sedan.
Vi fikade med utsikt över Vänern som bjöd på en lugn bris. Det kom ett par till, som satte sig en bit bort för att vila lite. De försvann dock innan vi fikat klart. Vi fortsatte leden på halvöns östra sida och hoppades på mindre skog med myr och kärr. Det fick vi inte. Kanske att det var lite mindre, men ändå mycket mygg för att vi skulle kunna gå långsamt. Stigen slingrade sig fram och till slut var vi framme vid ett nytt rastställe. Vi satt där en stund och drack vatten och vilade efter den rätt raska promenaden.
Från raststället var det mer hagmark vi passerade igenom och ingen större och tätare skog. Det betydde färre myggor och promenaden blev lite behagligare. Det fanns ytterligare ett rastställe innan rundslingan mötte anslutningsleden.
Hela promenaden blev runt 6 kilometer och terrängen var lätt att gå i. Inga större höjdskillnader. Vi talade åter igen med paret som varnat oss för myggor. de hade varit där förut, men tidigare på året och då hade de inte upplevt att det var så mycket mygg. Vi var nog där vid helt rätt tidpunkt för en stor kläckning av myggägg.
