För en vecka sedan fick jag för mig att anmäla mig till en cykeltävling. Kikade runt lite bland tävlingarna som kommer nu under hösten och fastnade för Satmaran. Ludvika kändes lagom långt bort och ett lopp för enbart tjejer kändes kul.
I år är jag långt ifrån tränad för en cykeltävling, men jag ville vara med för att ha kul. Kroppen har varit seg en längre period och jag var på grundlig kontroll hos en läkare häromdagen. Har inte fått några svar från proverna, men allt annat såg bra ut. Troligtvis någon form av utmattning som ligger och lurar, men vi får se vad han hittar i provsvaren.
Kände ändå att jag kunde cykla 44km utan att ta ut mig helt, så igår morse åkte vi mot Blötberget utanför Ludvika. Möttes av funktionärer i kavaj och en sol som sken från klarblå himmel. Luften var kall och frisk, så optimala förhållanden.
I min klass var vi 48 tjejer som kom till start, så ett rätt stort startfält. Jag hade som mål att cykla under två timmar och komma på topphalvan placeringsmässigt.
Eftersom jag skulle ta det lugnt tog jag en placering en bit ner i startfållan. Hamnade runt 4:e led, men kom iväg bra i starten. Masterstart och när fältet släpptes iväg så försvann en klunga med snabba cyklister. Jag hamnade i en grupp om runt fem tjejer och låg bakom en tjej från Karlskoga. Lämnade hennes rygg när vi blev omkörda och följde tjejen som körde om en bit.
Vid fyra kilometer tröttnade jag rejält och fick dra av på tempot. Hade ett par tjejer bakom mig, men drog ifrån på ett stigparti. När det blev väg igen kom en av tjejerna ikapp och drog förbi. Tappade även en tjej till på vägen. Vid nästa stig kom jag ikapp igen och så fortsatte det någon mil framöver. Hade rygg på tjejerna på nästföljande grusväg och i en lång uppförsbacke kom jag om och fick några meter. In på stigarna kring Björkåsen blev avståndet längre.
Där kom jag ikapp nästa tjej som undrade om jag ville förbi, men det hade jag inte krafter till. Hon körde dessutom bättre utför på stigarna från Björkåsen med en fulldämpad cykel, så henne såg jag bara på håll resterande sträcka.
Hade en av tjena bakom mig relativt nära tills vi kom in på ett stigparti en mil från mål. Där tappade hon mig och jag rullade solo sista milen.
Kom mål efter dryga två timmar och på en 20:e plats. Efter ett år med Covid-19 och allmänt otränad är jag supernöjd över det resultatet.
När jag klev av cykeln knöt sig något i ryggen, så jag kunde knappt gå. Micke spolade av cykeln och så väntade vi på prisutdelningen innan vi rullade hem.
Nu får vi se hur lång återhämtning jag behöver, eller om kroppen kommer på att den vill vara pigg. Ska ut och rulla lite lätt på cykeln idag tänkte jag. Får bli lite aktiv återhämtning.
Bra jobbat!