Jag har gjort det. Jag har gått i mål i det ”historiska” loppet på 94 km. Får hoppas att det var historiskt och att vi kan köra på plats i Vasaloppsarenan nästa år.
Micke och jag åkte hemifrån straxt efter klockan åtta i lördags. Vi skulle möta upp Jessica och Stefan på andra sidan Karlskoga. Där skulle jag starta mitt lopp. På grund av förkylning hade jag inte kunnat starta lördagen innan när de flesta andra i stan körde.
Nu fick jag ett alldeles eget lopp, med ett helt team som var där bara för min skull. Jag hade tänkt mig att vi skulle ha en trevlig tur på förmiddagen, att vi alla skulle hjälpas åt att dra. Jessica och Stefan hade en helt annan plan. Stefan skulle dra det mesta och jag skulle bara ligga tätt bakom i klungan och få en behaglig tur mot mål.
Startade appen som Vasaloppet ordnat för hemmavarianten och så drog vi iväg. Jag hade ritat upp en slinga i Strava, men hade ändrat den lite på fredagen. Kapade de värsta backarna på slutet och lade till ett plattare parti före mitten.
Vi cyklade mot golfbanan och tog högervarv runt Angsjön innan vi fortsatte Övägen mot Villingsberg. Vände söderut mot Svinsjön, innan vi tog oss över Kilsbergen mot Lillsjöstrand, Ribbohyttan och Vekhyttan. Vi hade motvind hela vägen. Farten var hög och Stefan och Micke hjälptes åt att dra. Vid luckor saktade de ner. Vi tog det lugnt i uppförsbackarna, lite väl lugnt kanske. Jag är van att trycka på lite i början av backarna, för att sen släppa av lite. Svårt att veta vilket tempo man ska ha för att hålla i nästan tio mil.
Efter Vekhyttan tog vi höger in på Malmvägen. Det är välkända trakter för mig där jag ridit åtskilliga gånger när jag var liten. Naturen har dock ändrats en hel del och jag kände knappt igenom mig.
Vid Malmvägens slut svängde vi vänster mot Mullhyttan. Det var här jag lagt till ett lättare parti för att bli kvitt backarna på slutet. Passerade Saltorp, Ängatorp och kom till sist fram i Sixtorp. Fortsatte mot Tryggeboda och Gryt. Här hade vi snittat med farten på dryga 25 km/h. Första stigpartiet på rundan var riktigt svår. Har kört där flera gånger, men åt motsatt håll. Har man hållit hög fart på väg under nästan två timmar och sen kommer in på en stenig stig blir det tufft. Kroppen är inte van vid den förändringen. Blev en fotisättning, annars gick det hyfsat.
När stigen var slut stannade vi till en stund. Kändes som flera minuter, men enligt tidtagningen var det knappt en minut. Drog norrut mot Villingsberg igen, men vek av på Örgivsvägen mot Ölsdalen och Degerfors. Halva vägen var passerad redan vid stigen, så nu kunde vi räkna ner. Höll vi samma fart skulle mitt mål på under fyra timmar nås. Utan större problem.
I Degerfors sänktes farten. Hamnade i en hel del trafik och det var bökigt att komma fram på vägar, rondeller och cykelbanor. Backen upp mot Folkets park är dessutom riktigt brant. När vi vände väster vid parken fick vi motvinden rakt på oss. Nu hade vi haft motvind i nästan sju mil kändes det som.
Backen upp mot Gryten var nog den segaste på hela sträckan. Den är inte lång, men den är rätt brant och det är inte ofta vi åker den uppför. Förbi Gryten rullade det på fint, men på stigen efter sjön var det svårt att hålla sig på stigen. Nu hade vi cyklat några mil på väg och den slitna kroppen gillade inte alls underlaget. När väl stigen var slut väntade en nedförsbacke med mackadam följt av en seg uppförsbacke med samma underlag. Nu räknade jag ner ordentligt. Bara en lång och seg backe kvar.
När vi vände österut efter järnvägsundergången var det med lättnad man kände vinden i ryggen istället för i ansiktet. Rundade Fiskebo och var rätt nöjd att jag kvällen innan lagt om slutet av rutten. Nu var det bara en uppförsbacke kvar. Från Fiskebo rullade det lätt, fram till backen. Kikade på klockan och insåg att 3:45 tiden inte var att tänka på att slå. Jessica försökte peppa i uppförsbacken, men jag vägrade lyssna. Tänkte att jag kör mitt race, de får vänta på mig.
Trampade på utför, nu var alla uppförsbackar avklarade. Tryckte på så gott jag kunde, men det var inte mycket krut kvar i benen. Rullade förbi Stonehill och genom Stråbergsmyren. Korsade E18 och rullade sakta ner mot mål. Nu var mitt race över. Kom in på tiden 3:46.57. Vilken resa vi hade gjort, vilken prestation.
Det var inte bara min resa, det var även Jessicas, Stefans och Mickes resa. Dom hade en Vasa i benen från helgen innan och ändå körde de så snabbt. Trots starka vindar, trots att Stefan fick dra den längsta biten. Jag är så tacksam. Som team klarar man så mycket mer än om man är ensam, så mycket mer…
Helt galet bra! ??
Tack Mallan?