Igår hade jag planerat dels en lite längre runda på cykel, dels att testa rullskidorna lite mer. Vid halv tio drog jag iväg med cykeln. Kände rätt direkt att kroppen var förkylningsseg och drog ner tempot rejält. Borde nog vänt, men det är ju svårt när inställningen är: kör.
De hårda, frusna vägarna från lördagen var ett minne blott. I värmen var grusvägen förvandlad till lera och sugande sörja. Det rullade knapp i nedförsbackarna. Dessutom började jag rundan med rätt kraftig motvind. Ingen nackdel, då det skulle bli medvind hem.
Cyklade mot Gryten, som var riktigt grå och vidare mot Fiskebo. Det var där jag upplevde det mindre bra. En isfläck och cykeln försvann under mig. Cykeln kanande åt ett håll, jag åt ett annat. Skrapade i vänster knä i isen med fastfrusna små stenar. Kom upp rätt snabbt, men fick stå en stund för att hämta andan. Förkylning och adrenalin var ingen rolig kombo.
Cyklade vidare, med ett knä som sved allt mer. Inget brutet i alla fall. Klarade mig faktiskt riktigt bra med tanke på hur det hade kunnat gå. Kom hem och spolade av en superlerig cykel.
När jag klätt av mig hade jag hål i understället och en sex olika sår på det knä jag slagit i. Så fick plåstra om mig lite. Att åka rullskidor fick vänta. Får låta förkylningen försvinna lite mer först.
Ajajaj ? Hoppas du inte blir allt för stel och öm ?
Det går nog över om nån dag eller två?☺️