Lördagen veckan innan hörde Jessica av sig. Hon undrade om jag ville med och cykla lördagen efter. Jag svarade att det vill jag säkert, men vill kolla vad det ska bli för väder först. Hon hade planerat en 5-6 mils tur, helt utan prestationskrav.
Veckan gick och det såg inte ut att bli något vidare bra väder. Vi bestämde ändå att vi skulle åka. Jag kokade varm choklad och tog med bullar. Jessica hade med sig en macka. Vi gav oss av från henne vid tiotiden på förmiddagen. Först blev det en lång transport till utkanten av stan. Körde den bästa av Angsjöledens delar och åkte vidare ut i Villingsbergsskogen.
Vid ett endurospår som gick in i skogen valde vi att kolla vart det tog vägen. Jag trodde att det bara skulle göra en kort lov in i skogen. Det gjorde det inte. När vi hade följt det en lång bit kollade jag vart vi var på Lantmäteriets terrängkarta. Det visade sig att vi cyklat parallellt med Angsjöleden och nästan var framme vid en annan grusväg. Vi valde att styra av endurospåret och fortsätta på vägen.
Vek av söderut vid Sävsjön för att ta en blå led mot Gryt. Stannade och åt lite choklad och andades en stund. Regnet kom och gick, så det gällde att inte stanna till för länge. Vi blev snabbt kalla. Jag hade valt regnkläder att cykla i. Det ångrade jag verkligen inte. Att vara kall är en sak, kall och blöt något helt annat.
Kom fram till Gryt och svängde in vid mina föräldrars och brors små stugor. Kollade till att allt såg bra ut, vilket det gjorde. Åt matsäcken på Grytets lilla altan, där vi kunde sitta skyddade från regn. Bjöd Jessica på varm choklad och åt bulle. Vi blev snabbt kalla och gav oss av för vidare utflykt. Körde vägen förbi Limstensgruvorna mellan Gryt och Tryggeboda.
Från Tryggeboda blev det Bergslagsled en bit. Efter det började det riktiga äventyret. Jag hade sett ut en stig som jag visste var markerad. Jag visste dock inte om den var cykelbar. Körde in och första biten bestod av hjulspår från en skogsmaskin. Vad som väntade när vi lämnat spåren och leden gick vidare på enkel stig hade jag inte kunnat föreställa mig. En fin, slät stig som slingrade sig fram i skogen. Det fanns inte ett hinder på den och vi kunde bara njuta. Tänkte tanken att ”finns det här på riktigt”.
Kom fram vid vändplanen nära Kroksjön och vek återigen in i skogen. Nästa bita hade jag cyklat tidigare på säsongen och visste hur den var. Stigen kom fram vid Gällberget och jag fick återigen cykla på de fina hällarna.
När vi åter kom fram på grusväg hade vi mer än två mils transport hem. Det började mörkna, trots att solen inte skulle gå ner på många timmar. Lördagen var en riktigt grå och kall dag. Vi tog oss ändå ut och samlade ihop fem timmars cykling och rast. Fem mil på väg och stig. En riktigt bra lördag, trots regn och kyla.