Efter över 750 mil med rolig, utmanande och stundtals jobbig cykling är det dags för pension. Lördagens över tre mil långa lopp blev den sista cyklingen med en vän jag lärt mig älska. En vän som har utmanat mig till det oändliga. Som har varit med i glädje, sorg, med och motgång. Nu går vi skilda vägar och jag är övertygad om att det är det bästa för oss båda.
Min vän kommer bjudas på mer utmaning än jag någonsin kommer ge den. Den kommer få leka, inte åka så långa sträckor och den kommer få uppleva helt nya saker. Jag talar givetvis om min cykel. Nu har vi gjort en rockad i familjen och jag kommer fån idag åka 29″. Hur bra blir inte det? Det blir sjukt bra. Emil tar över min cykel, som kommer få köra med bakhjul. Lina blir dessvärre utan, men hon har andra intressen så vill hon cykla framöver får det bli en enklare cykel till henne.
I måndags bestämde sig Lina för att lämna över sin cykel till mig. Detta efter att vi talat om att köpa en begagnad till Emil. Han har för länge sedan växt ur sin cykel. Igår flyttade vi över alla mina specialkomponenter till hennes cykel och Emils till min. Idag får det alltså bli nypremiär på 29″:are för mig. Jag har ju varit extremt nöjd med min cykel, så vi får se om det blir bra, eller om jag ångrar mig.
Använde faktiskt hennes cykel en gång i somras när vi var ute och spanade på vindkraftverk. Då rullade vi bland annat lite Bergslagsled. Har för mig att det gick rätt bra. Så nu ser jag fram mot många roliga, jobbiga, härliga och spännande pass på den nya cykeln.