Jag kan inte nog många gånger berätta om allt gott som cyklingen har bidragit med. Den har gett mig så otroligt mycket de senaste åren. Jag tror cyklingen innehåller de flesta känslorna och det är härligt på något vis.
Ibland är man fruktansvärt arg, när det inte går riktigt som man vill. Man är fruktansvärt lycklig, när man klarar något man inte trodde man kunde. Man är fruktansvärt ödmjuk inför livet, när man inser att ett litet misstag kan kosta en livet. (Ja, det kan vara farligt att cykla, men man väljer själv HUR farligt). Man längtar ut att cykla, man längtar hem när det är riktigt jobbigt.
Jag hoppas och tror att jag är en gladare och trevligare person tack vare cyklingen. Kan också inse att jag nog är en väldigt jobbig person om jag pratar alltför mycket om denna cykling. (Försöker tona ner det lite på jobbet, skulle dock kunna prata cykling en hel dag.)
Grejen med cykling är att den är så otroligt anpassningsbar. Man väljer själv vilken nivå man vill ligga på. Vill man ligga och rulla grusväg i ett långsamt tempo, ja då ska man göra det. Vill man brottas med stenkistor och höga dropp, då ska man givetvis göra det. Så länge man gör det för att det är kul och gör det på den nivå man tycker är behaglig. Cykling är en väldigt skonsam idrott. En väldigt skonsam fritidsaktivitet.
Grejen med cykling är också att man tar sig lite längre. Man får se lite mer, vidga sina vyer.
Platsen på bilden hade jag inte sett om det inte vore för cyklingen. Jag hittade den tack vare Elnas blogg. Jag kom dit tack vare att jag kunde cykla från Gränna camping.
Cyklingen har dessutom gett mig nya vänner, eller i alla fall bekanta. Såna där trevliga människor som alla brinner för samma hobby. Som låter alla vara med.
Jag vet inte om det var jag som valde cyklingen, eller om cyklingen valde mig. Jag vet bara att jag tycker den är väldigt rolig, den utmanar mig, den lyfter mig och den ger mig ett mentalt lugn.