Helgen har innehållit mycket. Skidåkning på TV, fika i solen, Innebandymatch och givetvis massor av cykling.
Under tiden Micke satte ihop det sista vid sin dämparrenovering, åkte jag på distanspass på asfaltsvägar. Det var dimmigt och jäkligt, men det var ändå skönt att komma ut. Man såg dock inte mycket av omgivningen. Fick stanna flera gånger för att torka av glasögonen som blev fulla av små dimmiga vattendroppar. Hade dock planen att köra fyra mil, vilket det även blev.
Det är pass som det i lördags som gör att man njuter lite extra de dagar som vädret är strålande. Blev inte direkt någon rekordtid, fick tänka mig för flera gånger så jag inte tryckte på för mycket. Har en förmåga att aldrig ta det lugnt när jag cyklar. Distanspass ska vara lugna. Skönt med pigg kropp hela vägen och de sista backarna tog jag lugnt och utan problem. De brukar vara riktigt jobbiga efter ett långt pass.
Lite synd att vi inte ska åka Vasan i år, för så här bra tränad har jag nog aldrig varit i Februari.
Söndagen skulle bjuda på sol och åtta plusgrader. När vi gav oss av mot stan vid tiotiden hängde dimman en bit över trädtopparna. Hade stämt träff med Lilja vid ByggMax för att cykla Lunedsled. En chansning om den skulle vara snöfri och framkomlig.
Det började bra, bar fin stig i storskog. Även på första kalhygget var det snöfritt, men en del isfläckar. Före Björktjärn var det inte mycket snö och vi kunde cykla mesta biten. Några träd bara som låg över leden. Vi vek norrut mot Björktjärn mot Lämås. Där startade dagens första utmaning. Ett par kilometer grusväg där tjällossningen nästintill drog oss ner i underjorden. Sjukt jobbigt att försöka bibehålla farten på det underlaget. Var en fröjd att komma fram till asfaltsvägen vid Lämås och följa den mot Lundedsleden.
Anslöt i närheten av Paddtjärn, här var det lite mer snö, men vi behövde bara gå korta bitar. Fick bada en snabbis när vi var nästan framme vid nästa väg. Fick stopp på cykeln, satte ner foten på en frusen vattensamling. Cykeln gled och jag försökte hitta fotfäste på stabilare is. Till slut halkade cykeln så styret gick i isen och knackade hål på den. Just då hade jag hamnat liggande på cykeln och ena handen följde med genom isen. Måste sett fruktansvärt kul ut. Fick mig ett gott skratt och en genomblöt arm.
Upp på Furhöjden fick vi gå, men sen rullade det fint resten av leden mot Brattavägen. Där vek vi av mot sjön och fick åka på vägar jag inte kört på så mycket. Är lite trixigt vid ett par sommarstugor där vägen till synes går rakt över tomterna. Svårt att veta om man får cykla/gå där eller inte. Vi kom fram i Linnebäck och avslutade med lite mer cykling på vägar med tjällossning. Kommer bli riktigt bra för benmusklerna som verkligen fick göra ett tungt jobb. När vi åter var på asfalt bröt solen igenom och dagen avslutades med strålande sol. Så välkommet.