Det är nästan så att jag tror att de faktiskt gör det. I söndags hade jag tänkt cykla lite på Lunedsleden. Har inte så långt till första bästa ställe att starta leden på. Ju närmre jag kom, ju mer snö blev det. Det var tung och lite blöt snö. Bitvis skare och det är inge vidare att cykla i.
Svängde ändå in på leden och tänkte ge den en chans. Kom inte många meter förrän jag möter tre cyklister. Två av dem brukar jag cykla med lite då och då. De hade fått gå långa bitar och rekommenderade mig inte direkt att fortsätta. Snabba beslut är bra, och jag beslutade mig för att återvända till vägen och följa den mot sjön istället.
Tog det rätt lugnt och valde att ta några avstickare för att se vart alla vägar ner mot sjön tar vägen. Hittade inget nytt och spännande, men det finns många torpruiner i området. Följde grusvägen tillbaka mot Linnebäck där jag tänkte kolla lite stigar.
Första biten var rätt snöig, men när jag kom in i större skog försvann snön på marken. Vattenhålen, som sommartid är trixiga att ta sig förbi, var täckta med ett tjockt lager is. Det var en fröjd att cykla på barmark i skogen. Jag njöt av att tänka att vi nog har de finaste stigarna i området. Endast en kilometer från vårt hus har vi detta lilla smörgåsbord av släta stigar. Bitvis är det visserligen mer utmanande, men det finns något för alla.
Vill vi ha lite mer utmaning har vi det runt husknuten, bokstavligen. Nu har de avverkat en hel del där jag cyklat förut, men jag litar på att jag kommer leta fram stigen bara snön är helt borta. Sen ska jag cykla och cykla och cykla, tills stigen är framme igen. Kommer kanske krävas en kratta också på ett par ställen.