Vi har riktigt bra förutsättningar för cykling i direkt anslutning till tomten. Där tomten slutar och skogen tar vid väntar kilometervis med stigar att cykla och vandra på. Tar vi stigen mot Kyrkvägen, korsar den och tar oss upp på Falbergshöjden, är det bara två kilometer till Lunedsleden. Det är inte ofta vi tar just den stigen, men det är inte långt. Vi brukar vika av på Kyrkvägen och ta oss norrut mot Paddtjärn och åka på leden där.
I lördags skippade vi lördagsgruppen. Fixade lite hemma istället och gav oss av efter lunch. Jag ville åka mot Äspedalen och ta ett gammalt skidspår som leder upp på berget till Lunedsleden. Det blev mycket transport på vägar, vilket inte är det roligaste, men ibland ett måste. Valde dock att inte ta stigen i skogen bakom huset, utan åka in mot stan en bit och köra Lunedsleden mellan Vinklyckan och Gottebol. Tog ett par andra stigar därifrån och kom fram vid Lämåsgård. Det gjorde att det blev lite mindre transport på väg, men ändå en rätt rejäl sträcka.
Vi körde in en stig vi åkt förut vid Äspedalen. Kom fram till skidspåret och vek av mot vänster. För en tid sedan åkte vi där men till höger. Då kom vi fram nedanför slalombacken i Lunedet. Nu började vi istället klättring uppför berget. På Strava såg jag sedan att det gått rätt brant uppför och att vi tagit många höjdmeter, på kort sträcka. Sista biten, när vi kom upp på ett kalhygge, var det tyvärr rätt blött och sönderkört. Skulle nog rätt enkelt gå att kratta rätt lite jord, så skulle det bli perfekt underlag för cykling.
Vi kom upp på leden och vände hemåt. När vi skulle korsa Brattavägen kom min arbetskamrat och hennes man i mötande riktning. Vi stod och pratade en stund till värmen bytts mot kyla i kroppen och vi åkte vidare. Vek av åt höger innan vi nådde Furhöjden och tog slingan mot Åsbergsviken hem. Det blev inte så lång tur, men vi var ute i mer än två timmar. Turen bjöd dessutom på både strålande sol och lätt snöfall.
Igår blev det mer led. Hade frågat redan när jag kom hem i lördags om det var någon som planerat cykla på söndagen. Vi blev en liten, nätt grupp på fem cyklister som samlades i Gottebol. Jag hade som plan att cykla det branta skidspåret vi åkt på lördagen, nedför. Tänkte att det måste vara riktigt roligt att släppa på fart utför det.
Vi började med att ta Lunedsleden mot Vinklyckan och där vek vi av mot Björktjärn, så vi kom ut rätt långt in i Lämås. Vi trampade uppför backarna mot Lunedsleden och körde in på den vid parkeringen en bit från Paddtjärn. Jag tog det lugnt uppför och rullade på nedför. Saknar lite kraft i uppförsbackarna, men kompenserar med att våga låta farten vara hög nedför. Vi tog oss upp på Furhöjden och njöt i solskenet en stund. Mia, som älskar att fota, körde före och riggade sig själv för lite fina bilder när vi kom nedför hällen efter Furhöjden.
Vid ett hinder blev det stopp en stund för att vi skulle testa att ta oss över det, eller snarare uppför det. Jag körde på sidan, får ta mig an det en annan dag. Micke, Mia, Erik och Elisabeth klarade det dock galant.
Vid ett annat hinder blev det stopp en stund och det diskuterades vägval och linjer. Vi åkte vidare och efter vi korsat Brattavägen och kom fram på kalhygget vi skulle lämna leden på, åkte Mia före för att rigga för fler bilder. När jag cyklat förbi henne ljöd skottet, en hund skällde och det blev tyst.
Med osäkerhet om det jagades på fler ställen på berget beslutade vi oss för att inte vika av på skidspåret utan hålla oss på vandringsleden. Vi tog oss upp på toppen av Knappedshöjden, toppen av slalombacken. Mia tog åter en bild på mig och vi gav oss nedför berget.
Där är inte ofta jag åker, men det är kanske ett av de roligaste ställena på leden. Det är brant, det är stenig och det är riktigt tekniskt och så himla kul. Stannade halvvägs ner och Mia gav mig lite tekniktips. Svåra att applicera så där på direkten, men jag ska träna på det. Lite hur man kan ha positionen i nedförsbacken för att få mer kontroll på cykeln.
Vi kom åter ut på grusvägen och nu väntade lång transport hem.