Snart är vintertiden här och med den kommer mörkret redan när jag slutar jobbet. Det är nog det sämsta med vinterhalvåret här i norra Europa. Att mörkret kommer så tidigt.
Igår fick jag för mig att jag skulle cykla efter middagen. Micke ville också med, så vi laddade lampbatterier och drog iväg. Temperaturen höll sig straxt över 0 grader, men av någon anledning klär jag mig alltid för varmt. Vi åkte på stigar i skogen, så det gjorde väl kanske sitt till. Är oftast med jobbigt att cykla stig än slät väg trots att farten blir lägre.
Vi körde mot Kyrkvägen och vidare mot Lämås. Där vek vi av in i skogen och följde en liten stig. Att cykla stig i mörker är riktigt spännande och aningen svårare. Det är svårt att se marken bakom rötter och stenar och man måste handla snabbare. Siktsträckan blir, i och med skuggorna, mer begränsad. Är ytorna mer öppna går det lättare, då lamporna är riktigt kraftiga. Det gör ju å andra sidan att även skuggorna blir mörkare.
Vi åkte vidare, ur skogen och tog grusvägen mot Lunedsleden. Följde leden mot Paddtjärn och styrde hemåt. Såg att det glittrade likt reflexer en bit framför oss. Jag ökade styrkan på lampan och såg en älg stirra mot oss. Vi saktade ner och till slut gick den upp i skogen så vi kunde passera.
Vi fick en kort tur i skogen, men det var ändå skönt att komma ut. Med rätt utrustning finns inga hinder att cykla, oavsett årstid. Det är bara tanken som sätter gränser…