Jag är fortfarande inte återställd efter Borrelian jag fått. Jag är seg i kroppen och är rätt trött. Märket på benet är det dock inte mycket kvar av och det återstår bara tre dagars medicinering.
Igår bestämde vi att vi skulle ut i naturen. Den här gången till fots och med lite barn. Vi fick med oss Emils kompis Adam till Gällberget en bit söder om Möckeln. Jag har sneglat åt det hållet en längre tid, men prioriteringar har gjort att vi inta åkt dit än. Eftersom jag inte cyklat på en tid passade det bra med en promenad istället. Sen ville jag se om det gick att cykla i reservatet. Har sett stigarna som leder in i det och de såg cykelvänliga ut.
Vi parkerade vid den västra informationstavlan och gick över bron in i Gällbergets Naturreservat. Följde slingan mot Gällberget motsols. Gick på fina stigar mellan gammal skog och stor klippblock. Naturen var minst sagt magisk. Stigen slingrade sig fram och det skulle med lätthet gå att cykla där. Efter nästan två kilometer kom vi upp på bergsplatån som utgör Gällberget. Man får nästan känslan av fjäll, eller att vara i nerkanten av fjällen. Det är inte ofta man ser natur lika storslagen på våra breddgrader.
På berget låg stora stenblock. Säkert lämnade av inlandsisen. Lika stora var de vilket är rätt häftigt. Varför lämnades de just där? Fick en känsla i magen att här ska jag cykla nästa gång.
Vi lämnade högplatån och tog den blå leden ned mot sjön Gällen. Nu kom vi in i lite tätare blandskog. Även den stigen slingrade sig lagom mellan träden och över åsar. Killarna kantade på i rätt högt tempo och inga sura miner på hela tiden. Väl nere vid sjön blev stigen något sämre, för cykling i alla fall. Med skor var det inga problem att ta sig fram.
Vi kom fram till en grillplats och satte oss i solen för att fika. Fika är obligatoriskt när man är ute på vandringsäventyr. Satt i solen en stund tills den skymdes av några små moln. Då bröt vi upp och gick vidare. Hittade leden som skulle ta oss tillbaka mot bilen och började åter gå upp på Gällberget. Lika fin stig och omgivning fortfarande och en bit upp stod en skylt mot en Kallkälla. Gick fram till den, men oturligt nog hade den sinat. Det är fortfarande väldigt torrt i vårt närområde. Trots några rejäla regnväder har det inte fyllt på i vattendrag och andra våta marker. Bra när man cyklar, mindre bra för naturen.
Sista biten innan vi kom ut på grusvägen mot bilen var yngre lövskog. Stigen var fortfarande fin och vi behövde bara kliva över två nedblåsta träd. Vi avslutade turen med 600 meter grusväg och landade på totalt 5 km när vi stannade vid bilen.
Vi fick en härlig eftermiddag i skogen, inte så långt hemifrån. Nu är det bara att leta upp fler sådana ställen.