I lördags var det dags för lite tävling igen. Den här gången var det 32 km i skogarna utanför Karlstad som skulle avverkas. Jag anmälde mig en vecka innan och såg fram mot att äntligen få köra lite race igen.
På Karlstad XC finns tre bansträckningar att välja bland. Fast track, Dubble loop och Extreme. Det var enbart Extreme som hade tävlingsklass, så övriga var motionstävlingar.
Jag anmälde mig till den korta, Fast track. Det fick räcka med att köra dryga tre mil. Jag vill ju köra för att det är kul och behöver inte köra längre än så.
På morgonen i lördags var det rätt regnigt, men enligt väderappen skulle regnet upphöra vid 11-tiden. Min start var 11:05, så jag hoppades på det bästa. På väg mot Karlstad regnade det på rätt mycket och vi krypkörde vissa bitar på motorvägen. Det såg dock ut som att det var ljusare från väster på himlen.
Vi parkerade vid Skutberget och satt kvar några minuter i bilen. Regnet upphörde och vi gick för att hämta startkuvert. Det var mycket folk där och riktigt härlig stämning. Ungdomsklassen startade klockan tio. Jag fick mitt kuvert och vi gick till bilen igen. Hämtade väska med kläder och gick för att byta om. Sen var det god tid att sätta nummerlapp på cykeln och lägga in den i startfållan. Jag valde en plats en bit bak i fållan. Hade ju ingen brådska att ta positioner från start. Det sprack upp allt mer och en stund in i tävlingen kom solen.
Starten gick rätt lugnt. Första biten gick på asfalt. Jag cyklade förbi några stycken innan vi korsade E18 och vek in i skogen vid Segmon. Första biten var rätt dålig, sen öppnade naturen upp sig och övergick i tallmo. Så himla fina stigar vi fick cykla på. Det var inte speciellt jobbiga backar, men terrängen gick i vågor. Små backar upp och små ner. Vi cyklade mellan tallarna, genom ljungen. Hade jag inte tävlat hade minnet i telefonen varit fullt med bilder på stigarna. Kommer definitivt cykla där igen.
Jag höll mig bakom samma cyklist en lång bit. Tempot var så där lagom långsamt. Lagom för att inte ta ut sig i förtid. Bitvis gick det lite för sakta och till slut spurtade jag förbi. La mig på nästa hjul och sparade på krafterna. Ställena att köra förbi på var inte många, utan single track dominerade.
Jag hade ingen aning om hur många cyklister jag hade före mig, men det dök upp röda nummerlappar i blickfånget framåt. Röd nummerlapp betydde dam Fast track. Jag cyklade ikapp och åkte förbi. När runt en mil återstod tog det allt längre tid mellan de röda lapparna. De jag passerade hade nog bränt sig rätt tidigt. Jag hade ingen koll på hur långt jag kört annat än tidsmässigt. Hade siktat på att köra in under 1 timma och 30 minuter. Klockan tickade dock och vägövergången över E18 kom inte så snabbt som jag hoppats. När den väl kom, så drog jag på med en långspurt. Bara asfalt ända in i mål. Jag hade dock inte räknat med att sista biten skulle gå på motionsspår. Några rejäla stigningar innan vi kom in på målområdet. Där vek vi ut på ytterligare en kort slinga som jag inte räknat med heller, innan jag kunde rulla in i mål.
Hörde speakern säga att ”Här kommer tredje dam”. Så trött, men så nöjd. En tredje plats och ingen kraft kvar i kroppen. Jag ställde mig, lutandes över cykeln och det tog tid innan jag hämtat andan. Fick medalj och en buff. Buffar är grymt bra måste jag säga. Hittade Coca Cola på ett bord och bulle och kaka. Lämnade cykeln till Micke och njöt av ett väl genomfört lopp.
Kollade PM:et och det stod att prisutdelning för Fast track skulle ske ca klockan 13. Jag hade kommit i mål 12:40, så det passade ju bra. Klockan blev 13:10, men ingen tillstymmelse till prisutdelning. De ropade ut att den skulle bli av kl 14:10. Jag funderade på om det var värt att vänta på den. Visste ju inte om priser skulle lämnas till 1:an, 2:an och 3:an, eller lottas ut bland deltagarna.
Vi beslutade dock att vi väntar och jag gick för att byta byxor. Regnet hade gjort delar av skogsvägarna till stora vattenpölar, så jag var lerig från topp till tå. Tvättade av mig lite i ansiktet innan vi gick för att köpa korv. Åt en korv på en klippa vid Vänern och gick tillbaka till målområdet för att se herrarnas tävlingsklass avgöras.
Prick 14:10 ropade de upp att det var dags för prisutdelning. I varje klass skulle 1:an, 2:an och 3:an komma fram och få pris. För första gången sedan 1991 fick jag hoppa upp på prispallen och ta emot pris. Så himla kul!
Vi fick varsin plakett, chokladkaka och en säck potatis. Första gången jag får potatis i pris, så det kommer jag skratta åt länge. Åkte från Karlstad riktigt nöjd och riktigt glad. Motiverad att komma på pallen fler gången inom cyklingen för det var riktigt roligt. Känna att andra platsen går att nå, blott tio minuter före mig. Även 1:a platsen är nåbar, då jag hamnade ca 13 min bakom och hade fyra minuter tillgodo på fyran.
Så nu är det bara att träna, träna och träna. Utmana gränserna, bli snabbare, åka tekniskt bättre och sikta på någon rolig tävling i vår. I år har jag Svarttrampet kvar att se fram mot, men det är enbart träning med tidtagning. Ingen riktig tävlingsstatus på det loppet, men kul ändå.
???