helenasahlqvist.se

Efter lunch igår tog jag cykeln och trampade Möckeln runt. Skulle bli ett långt pass i lugnt tempo. Tog bara med vatten och några Dextrosol. 

Lina följde mig första biten. Hon cyklade på damcykel och vid Linnebäck valde hon att fortsätta runt byn. Jag tog asfaltsvägen mot Degerfors. Nu har all is försvunnit, så det gick fint att cykla. Stickvägarna var dock fortfarande isiga. Några dagar till, sen kommer jag kunna cykla grusväg igen. Som jag längtar för det där med att slita asfalt är inte riktigt min grej. Det är däremot perfekt underlag för lugna distanspass. 

Kom fram till Degerfors och letade mig ner till älven. Alltid kul att se en plats eller ort från cykelsadeln. Man får helt andra perspektiv på platsen och hinner se mer. Stannade och fotade vid älven och passerade något som borde vara en gamal brandstation. Nu stod det Finskaföreningen på huset. Åkte Kosia (har ingen aning om varför den sydöstra sidan kallas så) utmed Möckeln och stannade vid en rastplats vid Duvedalen för ett lite längre stopp. Fotade lite och hörde hur det sjöng i isen. Det lät som att den snart skulle rämna och öppna upp långa vakar i isen. 

Fortsatte mot Knutsbo och Labbsand. Stannade efter den långa backen vid Knutsbo och åt min sista Dextrosol. Njöt av solen och fågelkvittret. Det gick riktigt lätt att cykla. Benen kändes ok och jag fick inte ont av sadeln. Kom fram till Karlskoga och åkte parallellt med E18 första biten innan jag svängde upp not Bråten. Letade mig genom ett skogsparti och kom fram mitt emot Norrleden. Avslutade med samma sträcka som förra lördagen och landade totalt på 44 km. Strava räknar den effektiva tiden som hamnade på 2 timmar och 17 minuter. Rätt lagom för mig och som distanspass. 

Kände mig pigg när jag kom hem, men på kvällen var jag helt slut. Intervaller och distanspass tar ut sin rätt på en vårvintervilande kropp.