Tänk att få upptäcka nya saker, varje dag. Helst av allt skulle jag vilja ha små, eller stora äventyr att se fram emot varje dag. Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som att hitta nya vägar, upptäcka nya saker.
Just nu är jag inne i en period då jag upptäcker mycket. Jag strövar runt, både till fots och med cykel. Följer nya stigar, väljer nya vägar. Det är så kul, det ger sånt driv. Jag är nog tillräckligt nyfiken, ibland kanske för nyfiken. Ska bara kolla runt nästa krök, nästa hörn. Vart tar den där stigen vägen? Bara en till, sen ger jag mig.
I förrgår var det till fots jag utforskade området mellan Kyrkvägen (grusväg som går till Paddtjärn och Lunedsleden). Följde en stig jag ofta gått förbi och kom fram vid en Vildsvinsmatplats. Den såg rätt öde ut och det hade kommit växtlighet där grisar tidigare bökat. Hade tänkt att jag skulle komma fram på ett annat ställe. Så då tog jag stigen jag trodde jag skulle komma till och följde den. Kom fram vid samma matplats. Riktigt fint var det i alla fall.
Igår fick det vara på cykel som omgivningen utforskades. Valde ut en grusväg jag cyklat på en gång tidigare. Den här gången utforskade jag varje körväg som anslöt till den på den östra sidan.
Efter en stund hade jag nått änden på grusvägen och valde en stig rakt söderut. Den gången visste jag vart jag skulle komma fram. Hade tänkt vända tillbaka när jag nått E18, men där satte nyfikenheten in på nytt.
Stenarna efter diket minner om en tid för länge sedan då vägen var aningen mer trafikerad. Möjligtvis gamla vägen mellan Karlskoga och Kristinehamn.
Utmed viltstängslet i Bodalsbacken hade djur trampat upp en fin stig. Den ledde mig rakt ner ett Kärr. Eftersom det inte var långt kvar till nästa grusväg, och jag inte hade någon som helst lust att dra cykeln uppför backen igen, så gick jag genom kärret.
Fin grusväg, som jag även den cyklat tidigare, ledde mig tillbaka mot Linnebäck.