Det spritter i benen. Hade jag haft träningsskor på mig och var ute hade jag alla gånger spurtat iväg. Helst uppför en backe. Kört intervaller tills jag ramlat ihop, flåsande så att lungorna nästan hoppar ur kroppen. Svetten sprutar från pannan och det svartnar för ögonen. Så slut har jag nästan aldrig varit. Efter Solstaloppet XC i Karlstad i juli förra året var jag nära. Jag var däckad hela kvällen sen. Så vill jag känna mer, oftare. Får nog börja ta i mer när jag tränar helt enkelt.
Det är så lätt att fastna i ett och samma tempo. Det där tempot som varken gör att man utvecklas eller för den del tappar. Det är dags att börja ta det lugnare, samtidigt börja utmana mig själv lite då och då. Inte fokusera så mycket på tempot utan mer på kvalité.
Får se om jag får till lite styrketräning ikväll. Det är ju aldrig fel att få upp styrkan i de delar av kroppen som tar stryk av att cykla. Nu när inte högerbenet vill samarbeta så får det bli lite alternativ träning.
Ha en bra fredag!!!!