En av de roligaste sakerna med att vara ur säsong är all planering. Drömmarna och funderingarna kring var och hur jag ska ta mig an nya stigar och cykelvägar. Som jag tidigare skrivit, så är ett stort mål med cyklingen att se någonting nytt. Hitta nya vägar och nya utmaningar. Jag kollar kartor och funderar. Letar fram minnen och lägger samman allt till olika ruttförslag. Ibland dyker ett helt nytt oväntat tänk fram. Något man förbisett och inte alls haft en tanke på. Idag var en sådan dag. En ny möjlighet glimmade till som jag helst skulle vilja testa direkt.
Kartorna ovan visar lite hur mitt planerande ser ut. Det jag inte får fram i Maps letar jag fram på antingen Lantmäteriets karttjänst eller Eniros. På Eniro kan jag dessutom mäta avstånd på ett smidigt sätt. Jag vill gärna veta hur långt jag planerar. Sträckorna ovan lägger till runt två mil på min absoluta favoritrunda. Det är en timmas cykling mer än jag brukar cykla och något som är nödvändigt till vårens distanspass. Det jag hittade idag, som jag inte tänkt på förut, är en nedlagd järnväg. Jag vet ju att den finns sedan tidigare, men idag kom jag på att jag kan använda den. Sen får vi se, när jag väl är där, om den går att cykla på. Jag vet att den är öppen för dressin, så frågan är: Går det att cykla eller är det för ojämnt med alla slipers?
Så snart det blir barmark och plusgrader ska jag utforska saken. Jag lovar. Så nu får jag hoppas på mildväder i veckan, så den sista snön töar bort. Då kanske det blir av redan i helgen…