På förmiddagen i söndags drog vi till Pershyttan som ligger en bit från Nora i Västmanland. Där ska det finnas en uppsjö av fina MTBleder. Jag och Lina cyklade dock inte så långt då det var för tekniskt för henne. Så vi vände åter mot parkeringen och väntade in resterande del av familjen.
Vid parkeringen fanns det en kolmila. Det kom massor av människor och tittade på den. Lina tyckte mest det verkade arbetsamt att göra kol på det sättet. Själv tycker jag det är kul att det fortfarande lever kvar. Men vad kommer hända när Lina blir äldre? Är det fortfarande någon som har kunskapen kvar då?
Ibland kan jag nog tycka att vi borde stanna upp lite. Allting behöver inte vara så otroligt effektivt hela tiden. Jobb försvinner för att saker ska göras snabbare, robotar tar över, produktion flyttas utomlands för att arbetskraften är billigare. Jag försöker tänka mer lokalt. Det är inte alltid lätt, men jag har blivit mer medveten. Vad händer om vi slutar köpa svenskt? Det finns så många ställningstaganden man kan göra att man blir helt yr.
Nåja, får återkomma i ämnet en annan gång. Ha en bra onsdag!