Lyckan var stor när vi kom hem från Mora i måndags och Sparrisen hade tittat upp. De är så livskraftiga. Bara trycker sig upp genom den kompakta jorden. Hur kul som helst. Det som är mindre kul är att sniglarna är galna i sparris.
Micke fyllde år igår, så det blev tårta och grillat. Sen slängde jag min iväg på en cykeltur. Åkte mot Paddtjärn och runt en slinga, kom till Lunedsleden och följde den mot Bratta. Ingen cykelvänlig stig direkt. Fick gå nästan hela biten. Brattavägen var kul. Först gick det lite uppför, sen en lång nedförsbacke ända till sjön. Där kom jag fram till en tomt så jag fick vända. Hade hoppats på att ta mig förbi tomten och komma fram på ett ställe som var ganska nära hem, men inte.
Tillbaka uppför berget/åsen och in på leden. Nu vågade jag cykla nästan hela biten. Ramlade dock en gång in i en buske/sly, så idag har jag nog ett stort blåmärke på skinkan. Rullade ner mot Åsbergsviken och gick en kort bit genom en skog, sen var jag på väg igen. Där gick det snabbt hemåt.
Blev sent innan jag var klar med allt, men vad gör det? Får ta det lugnare ikväll.