När jag började träna inför Cykelvasan hade jag en tydlig bild för mig. Att nöta och nöta på den cykeln jag hade. Det är ju inge fel på den liksom. Den är helt ok för mig och lagom pris också.
Sen går timmarna, jag kämpar mig uppför backarna. Växlarna hoppar hit och dit, jag justerar, men det blir inge bättre. Bromsarna ligger på, justerar dem, men hjulen är för vinda för att det ska bli bra.
Till slut gav jag upp. Jag fick se mig besegrad av min gamla cykel.
Sedan jag började cykla har jag kollat på andra cyklar. Mest bara för skojs skull. Vetat ungefär vad jag skulle vilja ha om jag bytte. Kom fram till att Scott var märket för mig. Bestämde mig för en Contessa Scale.
Sen var Micke med när jag skulle beställa en och plötsligt blev det en bara Scale istället. En unisex cykel, med lite bättre komponenter till samma pris, typ.
I torsdags fick jag hämta den, min lilla älskling.
Igår blev det premiärtur. Cyklade runt Västersjön eftersom det är den slinga jag cyklat senaste gångerna och lätt kan jämföra. Rundan är precis 2 mil och jag kapade tiden med tio minuter. Då var jag inte helt slut när jag kom hem. Det har jag varit de två andra gångerna. Jag är så himla nöjd. Jag får även erkänna att det är roligare och smidigare med lite bättre grejer.
Enda orosmomentet är att jag fick grymt ont i höger sittben. Trots cykelbyxor. Det kan bero på att sadeln är för smal, men vi får väl se. Om det fortsätter får jag nog överväga ett sadelbyte. Sadlar för damer är lite bredare. Beror väl på att vi har längre mellan sittbenen.
Idag ska jag ägna mig åt städning. Det behövs verkligen. Sen blir det en löprunda och kvällen avslutas med en kväll i stan. Om barnen är friska och krya. Har varit lite febrig ett par dagar.
// Helena