Jag skulle nog inte vilja byta ut det här lantlivet med någon. Ångrar inte en sekund att vi köpte ett hus på landet.
Jag tänkte på det efter dagens springpass. Jag satt och andades ut i gräset och det var tyst. Nästintill tyst var det. Hade jag suttit på en gräsmatta i stan hade det surrat och brummat och pratats. Nu var det bara en granne som åkte förbi i sin bil. De vinkade.
Sen det att ha naturen så nära. Nu har kossorna fått bete på andra sidan vägen igen. De kommer någon gång om året. Kossor, kalvar, kvigor och en tjur.
Nej det här livet vill jag allt leva. Nu är det snart höst och mörkret lägger sig. Här finns inga gatlampor som lyser upp. Här får man bli ett med mörkret också. Så ser man stjärnorna så mycket bättre också.
// Helena