Jag citerar en vän till oss: ”Om det var så här, när det är som sämst…” (Peter Johansson, mars 2015). Så var känslan igår. Var på en mycket blåsig orientering med barnen. För första gången regnade det i alla fall inte. Micke och jag passade på att gå runt lite vid Djerfstugan. Finns massor av stigar att spatsera runt på där.
Kom tillbaka till stugan och satte oss utanför omklädningsrummet på en bänk. Där var det lä och vi kunde bara njuta.
Egentligen är ju känslan av välbefinnande en fråga om inställning. Tror man att det ska blir skit så är det det man får. Ser man ändå det positiva i saker, så blir det oftast inte så tokigt. Det ska gå väldigt långt innan man inte kan intala sig att ”det hade kunnat vara sämre”. Många av våra problem är ju faktiskt av arten att vi själva har skapat dem. Vi har det helt enkelt för bra, vi lägger ribban för högt.
Visst att det kändes som halv storm igår kväll, men solen sken i alla fall. Visst att det regnat i veckor när barnen orienterat, men det har i alla fall inte snöat. Visst att min bil känns lite gammal och sliten, men jag kommer i alla fall dit jag ska. Visst att maten inte är god alla dagar, men vi har i alla fall mat.
Vi måste nog bli bättre på att leva nu, inte tänka så mycket sen. Inte gräma oss över det vi inte kan påverka eller göra någonting åt. Allting kan säkert vara så himla mycket bättre, men tack och lov så är det inte så himla mycket sämre, för det skulle det med all säkerhet kunna vara…
// Helena
Tänkvärt!