Nä, nu äre inge kul alls. Nu är jag inne i en period då jag bara går och väntar.
Det var lika dant för två år sedan. Jag kunde inte begripa hur sakta tiden gick.
Nu vill jag ju bara sätta tänderna i studierna igen. Ja, visst, jag har omtentan om två veckor, men vadå? Jag vill bita i något nytt.
Jag vill stoppa in ett nytt tuggummi i munnen, med någon annan smak. Inte fortsätta tugga på det här sega aset som tappade all smak redan i december som var.
Jag hoppas verkligen jag kan spotta ut detta smaklösa tuggummi om två veckor, lämna det på marken och gå vidare.
Hade tänkt mig en sen anmälan till Statistik II i sommar. Då var kursen inställd. Typiskt! Bra för att man vill ha lite kul. Nåja.
Den där bittra människan jag Twittrat så mycket om, den har blivit mindre bitter nu. Det är ganska skönt. Då blir min vardag mycket trevligare.
Hade för övrigt bästa lunchen på länge igår. Jag var på mitt gamla jobb och åt med cheferna och några andra. Det var så skönt att sätta sig ner och prata med människor man verkligen ”kan” prata med. Människor som känner en så himla väl. Jag har växt ihop med dessa människor, vi har liksom delat så mycket. Vi har verkligen delat på de motgångar och framgångar. Fastän jag inte arbetat där på två år så fanns gemenskapen ändå kvar. Vi pratade precis som alltid, öppet, ärligt.
Jag hoppas att jag ska finna ett sånt arbete igen, ett där man kan vara öppen och ärlig.
Idag har jag inte lust med någonting. Hade tänkt laga ordentligt med mat, men nä, har ingen lust. Det får bli pannkakor till barnen och en macka till mig. Sen måste jag nog rycka upp mig lite och ta itu med detta sega tuggummi igen, se om det finns nån liten uns smak kvar där inne.
Nåja, sommaren brukar ju alltid gå fort, sen är det uni som gäller. Det kommer bli kul, hoppas jag. Det beror ju dessutom på hur det lilla röda yrvädret kommer göra i höst. Snälla plugga och sprid energi;)
Nåja, dags för pannkaksfrossa;)
//Helena