Samtidigt går den så sakta. Hur kan det vara så? Fast egentligen vet jag inte om den går så himla sakta. Det är bara Covid-19 som gör att det känns som att tiden sniglar sig fram. Om vi bara kunde köra en snabbspolning framåt, så vi vet hur saker artar sig. Låt oss hoppa fram till midsommar och se hur det blev helt enkelt.
Enda icke virusrelaterade nyheten i onsdags på Rapport var att det hade fötts björnungar på Skansen. Händer det verkligen inte mer intressanta saker i Sverige just nu? För första gången i onsdags, så var det inget tal om virus på eftermiddagsrasten på jobbet. Det pratades surdegsbröd och fjällvandring. Så himla skönt. Kanske börjar människor tröttna helt enkelt.
Satt hemma och jobbade i torsdags, satt hemma och jobbade i tisdags. Det funkar över förväntan, men så har jag massor att göra också. Det förenklar ju det hela. Fick besked för några dagar sedan att sista tentan blev godkänd. Så himla skönt. C-nivån är därmed helt avklarad. Nu ska bara examinationsuppgifterna i Engelska lämnas in. Bävar lite för det resultatet.
Vad händer om jag klarar det? Jag har studerat sedan 2011, så det kommer kännas grymt märkligt. Nio år av studier, det är ju mer än läkare studerar 😉
Världen är dessutom väldigt märklig just nu. På något vis känner jag mig lyckligt lottad som bor i Sverige. Kanske inte den Svenska modellen att hantera detta virus är det bästa, men det är än så länge det sätt som just nu känns mest humanitärt för de som inte är i riskgrupp. Vi har ett samhälle som än så länge rullar och jag försöker bidra till att hålla det rullande. En lunch ute ena dagen, lokal shopping en annan.
Försöker även hålla igång träningen och blicka framåt. Det är fyra månader kvar till Cykelvasan och då hoppas jag att världen fått lite lugn och ro igen.